Meditating Maitreya

The most important thing about reading
is developing your own crap detector.

Skön stil - men skippa volymen.
 (shitty music)

Be a witness, not a judge.
Focus on yourself, not on others.
Listen to your heart, not to the crowd.

Ma Zu




Happy 2009

It is a sign of spiritual maturity when the individual experiences
for him or herself
a powerful urgency to evolve.
A sign of maturity, in a spiritual context, is knowing
how precious every moment actually is.

Andrew Cohen

I'm with stupid
I'm stupid

Fuck stupid


Bitterkärringen ska tillåtas blogga.
I min version sköt någon jultomten i huvudet.
För jag trodde ju att han skulle komma med en merry christmas till mig.
Men det gör han inte.
Och jag har inte köpt några julklappar,
tänker inte göra det heller.
Det blev inte alls som jag hade tänkt mig, det här.
Jag är väl inte mer ensam än vad mitt ex är, men jag gråter mer.
Betyder det att jag är mer ledsen,
eller att han har mer att jobba med?
Vissa har problem med att tygla sina känslor,
andra att visa dem.

God jävla jul, från en bitterkärring som bara önskar att 2008 var över snart.

Jag köpte en Japan för att jag ville slippa krångel.
Bara "tut o kör" ni vet (på bred värmländska).
Men vad fick jag i julklapp då? 
Ett 5000-kronor fattigare liv. 
För att köpa, märk väl, inte skor, inte skumpa, inte "häftig" (ja, jag är nördig) facklitteratur,
utan ett avgassystem!
Finns det något tråkigare att lägga pengar på?
Metall som dessutom inte ens syns. Inte får mig märkvärt glad heller.

Men livet kan vara så bra mycket värre. Och glädje har jag ändå.
Så faktiskt bryr jag mig inte värst om det däringa avgassystemet.
Jag kommer nog få en merry christmas after all.
Jag tror tomten kommer med en alldeles speciell julklapp till mig i år.
Och gör han det (för ja, jag tror att tomten finns) så finns det inget annat som betyder nåt än det.

Ordinary men hate solitude.
But the Master makes use of it,
embracing his aloneness,
realizing he is one with
the whole universe.

Lao Tzu

You are really rich when you enjoy yourself as you are,
when you are contented with what you have.

Shanti



Buddha Bar Vol 6 - She will never learn

Min chef är ju helt grym. På ett positivt sätt alltså.
Så som den "yngre" generationen använder begreppet grym.
I morgon ska jag studsa till jobbet.
Gladeligen. Med saffranslängder i ena handen och en julstjärna i den andra.
Som om jag vore en kärring.
Nåväl.
Pysslig snarare än tantig. Sjukskrivning har den effekten.
På mig iaf.

Imorn ska min text sågas på seminariet.
Men det gör inget.
Jag ska säga att jag inte fattade bättre.
För det är ju sanningen.
Eller så ska jag framlägga en teori, en jämförelse av den sociokulturella forskningen och den kognitivistiska:
Det är bättre att säga något intressant, än något sant.

No, we'll never gonna survive, unless we get a little crazy.

Seal - Crazy

Fråga mig inte vem jag är
och säg inte åt mig att förbli den jag är:
det är en mantalsskrivningsmoral,
det är den som bestämmer över våra identitetspapper.
Men den skall lämna oss i fred när det gäller att skriva.

Michel Foucault

Jag har allt annat än jobb i huvudet just nu.
Men jag ska ha en eloge för att jag ens tog mig till jobbet igår.
Några timmar iaf.
Även om de flesta av de timmarna gick åt till att fika och bikta sig.

Texten blev så klart inte klar igår.
Jag behövde sitta med täcket i soffan.
Och nästan-kramas.
Men min nästan-kompis.
Också kallad min ex-man.
Numer.
It sux.

Konstigt.
Vi har inte på flera år haft det så bra
som vi har haft det den senaste månaden.
På ett sätt.
Och då har vi inte ens varit ihop den tiden.
Konstigt vill jag lova.
Skitkonstigt.
Men vet ni - man överlever det mesta.
Även separationer.
Konsten är att gå ur dem som vänner och med medkänsla.
Och den konsten kan vi.

Just nu önskar jag att jag INTE hade ett kreativt jobb.
Hellre stå på nåt produktionsband och bli uttråkad till döden än att krysta ur sig en text när man inte ens kan tänka.
En text som dessutom ska upp på det där satans seminariet och som kommer bli både dissikerad i småbitar som kritiserad till smulor.
Jag känner för att skolka från jobbet, ringa Petra, dra med henne på stan och köpa skor och dricka skumpa och fly verkligheten för en stund.
Och snöa inne på nån bar.
Typ en skybar.
Synd att den enda i stan är stängd.
Annars kunde den ha blivit mitt nya tillhåll.

Eftersom jag på sätt och vis är student, är det inte möjligt (och helt ok?!) för mig att faktiskt skolka?

Så här var min dag idag:



Så det betyder att jag måste jobba hela kvällen.
Dessutom eftersom texten skulle varit insänd i fredags.

Nej, att ställa in seminarium var det inte tal om.
Det får man tydligen inte.
En fördom jag har är att akademiker borde vara öppna för diskursbrott (som mitt försök att ställa in mitt seminarium uppenbarligen var) genom nydanande forskning och utvecklande av människan, kritiska teorier gällande makt och ordning. Men tydligen är verkligeheten utanför akademin och inom dess väggar två helt olika saker. Rätta in dig i ledet, se upp till auktoriteterna, upprätthåll maktens ordning. Var kritisk mot samhället om du vill, men gud ske lov inte mot akademiens heliga boning.
Det är rätt tydligt vart i det teoretiska träsket jag befinner mig med denna kritik.
På måndag ska jag sätta upp en stor lapp på min dörr:
"If you try to please everyone, you end up pleasing noone."