Meditating Maitreya

"Att leva som man lär" är en välkänd och väl andvänd jargong och har blivit ett myntat ordspråk. Men den omfattar även en betydelse, som inte enbart kan hänvisas till andra. Att leva som man lär kan tyckas svårt och omöjligt i ett samhälle, beroende på vad det är man lär. Ofta används uttrycket när någon inte lever som den lär. Modifieringen av uttrycket, för att göra det lättare att följa, har inte medfört en omskrivning av uttrycket självt, utan en omdefiniering av vad lära betyder. Ofta anser man att i teorin avse det goda och att i praktiken också leva efter detta, inte enbart eftersträva det. Men då det goda känns svårare att leva efter har man ersatt det goda med "så gott det går". Att inte stjäla kan istället betyda att inte stjäla förutom från de rika (företagen), att inte ljuga kan istället bli att inte ljuga förutom de vita lögnerna. För när människor inte längre lever som de lär måste nya betydelser till orden och tolkningarna formas, eller? Bringar vi inte vår egen frälsning om vi lägger in vår egen subjektiva betydelse i alla ord, begrepp, och tolkningar kring livet, genom att låta det betyda det som passar oss själva? "För mig betyder solidaritet si, för mig betyder det inte så mycket att inte alltid tala sanning", kanske någon instämmer i.
En liten lögn har väl aldrig dödat någon.
Eller har det kanske?

"Hur stor är till exempel inte skillnaden
mellan att känna definitionerna på hälsa, på mätthet,
jämte deras orsaker och villkor,
och att verkligen vara frisk eller mätt."
(William James)

 Jag lever inte som jag lär. Tyvärr. Inte i ett visst avseende, som jag inte tänker delge här. Klart jag försöker men, som sagt. Min idealtyp  oich realtyp skiljer sig åt en del. Det finns dock gränser, vissa saker  jag inte gör, och andra saker jag står upp för. Sen att jag har laster, verkar ju bara göra mig mänsklig. För om nu människan var så  fullkomlig skulle vi väl vara klara med den fullkomliga evolutionen för länge sen?
 Nu låter jag uppgiven och med en hopplös framtidsutsikt.
 Det är nog bara för att jag önskar att jag just nu var some place else.
Idag var det svårt utan dig.
Idag var saknaden för stor.

Kaos & Ce.el - Around in Circels



Idag tar jag därför också till mig innebörden i Buddhas uttryck (föregående blogginlägg)
...att släppa taget är nyckeln till lycka. Jag vet ju det.

Lola Cantos - Eso



Det sägs (och jag brukar predika det själv)
att människor som gräver ner sig i för mycket arbete inte mår bra.
De gör det för att skydda sig själva från att ta tag i sitt dåliga mående..och självkänsla.
Men om jag nu inte vill sålla bort något av allt jag håller på med.
Betyder det då att jag erkänner att jag inte vill ta tag i mig själv?
Eller är jag bara för rädd för att känna efter?

Frågan är om jag verkligen är medveten eller inte.
Kanske dags för en retreat. På riktigt.
Ingen flänga-runt-i-Rom-och-leva-livet-resa.