Jag är en periodare
Varje höst åker jag på vipassana-retreat.
För att min (icke-?)själ skriker att nu får det vara nog!
Du behöver reboota systemet!
Hitta tillbaka till din balans.
Jag skrattar åt mig själv.
Förringar och rättfärdigar mitt sätt att utan eftertanke och hänsynslöst dessutom
frossa i nöjen och njutningar av alla de slag.
Ett liv, var det ju vi hade. Just det.
Börja lev då, Malin!
...MeditationsPeriodare
Precis det ska jag ta tag i. Livet.
Ett med kvalitet i.
En retreat får det bli.
Det kommer att utmynna i mer balanserade inlägg.
Och utlägg.
Mer om nuet.
Mindre om stuff that troubles me.
För i realiteten är det ju inte mycket som faktiskt berör mig.
På djupet. Och som fucks up my mind.
Så att jag inte ler.
Det är bara här på bloggen som det kan verka så.
För jag ler ju jämt!
Största "problemet" idag är ju att bestämma kläder inför konserten ikväll.
För det blir nog lite kallt. Men innan dess så blir det "jobba hemma" = läsa, shoppa, luncha på stan, skumpa och (eller kanske i?) jacuzzi.
Så ja, jag har ett gôtt liv. Smile 24/7
Jag bor och lever i Sverige och är otroligt tacksam för det.
Idioter och rosdans
Eller ha en multipel personlighetsstörning som det ju faktsikt heter.
Schizofreni är inte det som de flesta tror att det är.
Men exakt vad får ni slå upp själva.
Förvirrad verkar jag ju sannerligen vara iaf.
Om vad (?) jag är och vad jag tycker.
Och det speglar sig i mitt sätt att uttrycka mig. Självfallet.
Snart växer det grått hår som står ut åt alla håll också. Säkerligen.
Nej, men om nån undrar så ja - jag är en ironins och sarkasmens människa.
Denna humor är gravt underskattad.
Men ingen hit att föra konversationer med via sms eller msn. Helt klart.
Drygare kan man inte framställa sig själv som (speciellt om man dessutom utesluter smileys)
Det gäller ju självklart inte bara mig. Utan alla som drar åt den typen av kommunikation.
Eller "kommunikation".
(Kanske monolog med tanke på att den enda som eg känner till det rätta budskapet är den dryge översittaren till avsändare)
Don't argue with idiots.
He will only drag you down to his level
and beat you with experience.
Jag borde skaffa mig en sån.
Men det får mig att tänka på en sak som min älskade vän sa:
Vore livet en rosdans kunde vi lika gärna fötts som amöbor.
(Vad betyder det att jag understyker mina resonemang med dubbla konstaterande? Är det för att förvissa mig själv om att min tvekande osäkerhet i vad jag faktiskt tänker och därmed skriver, ändå resulterar i ett någorlunda, för tillfället, säkert resonemang? Eller är det bara en uttrycksform/skrivform som jag börjat dras med?)
Jag ska börja arbeta med min "rarhet". Mot alla människor.
Inte exkludera de fåtal (okej en då) som uppvisar lika "schizofrena" drag som mig i sin kommunikation.
Mina inlägg börjar så sakteliga balla ur.
Dags för en retreat snart kanske.
Lite mindfulness chit chat.
Och återupprätta balansen.
Nogtjatat om onödiga ting. Lyssna istället på: Goldie - A Sense of Rage (Sensual VIP Mix)
You didn't see it, did you?
I enjoy them.
Pappa tycker att
min handledare ser yngre ut än mig.
Eller iaf mer oskuldsfull, uttryckte han det.
I och för sig så stämmer nog det bra.
Med oskuldsfullheten alltså, inte åldern.
Inte för att späda på oskuldsfullheten precis.
Jag inser att mitt läsande gör mig mer kritisk.
Till precis ta mig f*n allt.
Det kan ju tyckas bra. (såklart? eller är det bara en norm?)
Så länge jag inte fastnar i en roll.
Om att alltid motargumentera och spela djävulens advokat.
Bara för att.
Eller så länge jag inte blir bitter.
Över att ingen nånsin förstår att de inte kan greppa sanningen
(fast de obotligt inbillar sig det)
Bara det i sig blir ju rätt paradoxalt.
Ett konstaterande som helt klart bör kritiseras.
Jag kommer bli (är?) en mardröm på avdelningen...
...Jag pratar ju innan jag tänker. Och jag tänker inte alltid så klokt.
Jag tassar inte på tå. (snarare pumps)
Seba - You didn't see it did you?
Jag blev buren härom dagen (fråga mig inte varför) och killen frågade hur mycket jag vägde,
varpå jag svarade 65. Och jag kom på sen att jag väger inte ens 65. Det var en överdrift!
Snacka om att inte bry sig om vikt hit och dit. Borde jag inte få en applåd?
(för att jag går emot hetero normen om vad en kvinna ska åma sig om)
...Men det faktum att jag ens skrev om det nu tar bort alla eventuella förtjänanden av applåd.
Stört och onödigt inlägg. Jag ville eg bara visa tatueringen.
...och prata om min pappa. precis som störda barn ska göra ;-)
Liquid
Liquid Drum n' bass är sjukt skönt.
På alla sätt.
Lagom soft att somna till.
Lagom upptempat att gymma till.
It's all about the mood.
Seba - Move on
My state of mind
heaven from hell?
Jag ger mig in i nåt jag inte borde.
With heaven comes hell.
My state of mind
Pink Floyd - Wish you were here
Notworking
Anne Clark - Virtuality
Clueless
- Today is a holiday and I am not going to work!
- I'm just going to sit here, relax and...
- And...
- Why do I even bother
Sista semesterveckan - ligger magsjuk och rättar tentor. Jippie
9:e dagen med turkisk mördarmagsjuka.
Doktorn är clueless.
Men.
Jag tog iaf semester...
Tänkte att jag får väl passa på i år.
Som ny och naiv har jag inte insett än jag egentligen inte har tid med semester.
Spiritual Dance - Tulku
Med anledning av bombattentaten i Istanbul häromdagen är vi eskorterade av två polisbilar och en ambulans.
Vi är en "high profile" grupp, eftersom det politiska och religiösa läget är som det är i Turkiet.
Lite känsligt alltså.
De skulle mycket väl kunna ge sig på en grupp senila forskare
som alla vill utveckla etik och religion i undervisningen.
Ja, fick vi audiens hos denne fantastiske man som vi fick igår så är det tydligen stort.
TV filmade. Miljarder kort togs. Vi skakade hand.
Religionen har en helt annan roll här, icke åtskild från staten på samma sätt.
En helt annan betydelse.
En helt annan relevans.
Och Turkiet vill in i EU.
Men man kan ju undra om inte anledningen av ambulanseskorten berodde på att de hade uppmärksammat medelåldern i de tre bussarna. Att det var lika bra att följa efter liksom...
Anyway. Jag är inte bara instängd på hotellet.
I två dagar har jag legat instängd på hotellrummet,
drabbad av någon turkisk magbakterie.
Den kom inte bara med magknip, utan även med hörselhallucinationer, huvudvärk och feber.
Och det är när man är sjuk som man påminns om the blessing att ha hälsa.
Gissa om jag längtar hem.
En sak jag älskar med att bo på hotell är att springa barfota i korridorerna med heltäckande mattor. Det ger mig en sådan härlig frihetskänsla.
Härom kvällen kom en orkester av sufisk tradition och uppträdde på hotellet för oss. Sufismen är den mystiska traditionen inom islam. Till denna musik virvlade även två dansande dervisher in. Dansen är en andlig övning eller teknik med syftet att få utövarna att hamna i trans och komma i kontakt med det gudomliga. Akten har även en renande och mystisk karaktär. Deras kläder är symboliska och den svarta kappan de bär symboliserar jorden. Den vita klädnaden de dansar i symboliserar linnet man sveper de döda i. Huvudbonaden symboliserar gravstenen. Så denna akt är en pånyttfödelse. Från döden dansar de in i en återuppståndelse. Den ena handen är riktad uppåt, mot himlen, och genom den tar de emot visdom, som de sedan för nedåt med den vänstra handen som är vänd mot jorden.
Vi räknade varven de dansade, och fort gick det. Första dansen var 203 varv, andra 86 och den tredje dansen 210 varv.
Denna spirituella övning påminner mycket den inom den tibetanska lamaismen där munkar snurrar för att sätta igång en rotation av chakrorna (energifälten).
Och blicken från den ena sufiern borrade igenom mig,
som om han kunde se igenom mitt hela vara.
Magiskt.
Men visst ser de ut att vara karaktärer hämtade ur Mumintrollen?
Zeb - Sufism