10 Ways Angry People Change the World
Utdrag från http://www.davidfoster.tv/10-ways-angry-people-change-the-world/
Things change. But whether they change for the better or not depends on what people do; not just any kind of people, but angry people. Yes, you heard it right. It's angry people who change the world. Comfortable, satisfied, stuck-in-a-rut, trying-to-protect-my-turf people don't change the world. They nurse the status quo, which I've heard is Latin for the mess we're in.
It's absurd to say that the way to change things is to make people angry. Most angry people are not constructive, but destructive. But it's just as foolish to think that things will change when everyone is fat and happy.
So here are ten ways that angry people change the world:
1. There's a wrong that must be righted, now.
2. The wrong is in the circle of my influence.
3. The wrong moves from a bother to a burden.
4. "Someone ought to do something" becomes, "I must."
5. The passion becomes a vision. (The real meaning of passion is to suffer. That's what angry people do when there are wrongs that must be righted. They suffer. And when that suffering becomes intense, a vision arises; a picture of things not as they are, but of how they could be if something happened.)
6. Other like-minded people catch the vision.
7. First steps are taken.
8. Results are small, but promising.
9. More people buy into the mission as missionaries. Results attract support. Results attract people.
10. Eventually, the movement creates APB. APB stands for Abundance, Prosperity, and Blessing.
(Själv ser jag det inte som 10 sätt eller vägar utan snarare en en process, progression eller stadium som ger en möjlig förklaring hur argsinthet kan bidra till förändring)
Hemma är man arg (och med all rätt) - gissa om det kommer leda till förändring...hjälp!
Jag får skylla mig själv, men jag giller't inte.
Kvarlevor
Bara undrar liksom.
Det är ju inte så att de ligger där och lever av sig själva.
Inte ens donation skulle de vara aktuellt.
Är vi så rädda att vi inte ens kan möta döden i vitögat?
Erkänna att nu är det slut.
Finito.
Borta.
Gone.
*Poff*
Så känner jag mig nu också.
Därför jag inte skriver nåt.
Nu har jag bloggat så himla länge, subtlit, om alla skit jag gått med inom mig.
Det står ju där mellan alla rader och nog måste väl nån ha fattat?
Och nu när det kommit ut, nu när det är ett öppet sår,
nej då skriver jag inget alls.
Som om skrivandet var förlösande för allt jag inte kunde uttala.
Burial - Homeless
Smell of Paradise
Känslor av kontroll och förmåga är relaterade till en
meningsfull uppfattning av världen.
På liknande sätt är självuppfattningen knuten till
upplevelsen av meningsfullhet och kontroll.
Profan och religiös omstrukturering
kan ske på ett ögonblick.
Attaboy - New World
Sa Trincha - Smell of Paradise
Satanistbarn?
Om Mr Acceptans och Mrs Förståelse får barn, mot vad kommer det barnet/en göra uppror?
En mycket intressant tanke.
Och hur kommer de bli? Kommer de bli satanister? Diktatorer? Dansbandsfanatiker? Paragrafryttare (det skulle vara jobbigt)? Eller avlägga munk/nunnelöften och fly denna värld för att aldrig mer bli återsedda (bara för att testa acceptansen och förståelsen till fullo)?
"Orienten" har tagit sig in i mitt arbetsrum. Lagom till att allt är på plats är det dags att byta kontorsbyggnad. Förändringar är en del av livet.
Oavsett om man välkomnar dem eller ej.
Och Therese, det du sa i Indien för snart 7 år sen glömmer jag aldrig och jag bär det alltid med mig som en påminnelse av hur man kan se på (och ibland hantera) livet:
- Det är inte hur man har det, det är hur man tar det.
Du skrattade dessutom alltid när du sa det... Helskön.
Detta är också grunden i min kära mindfulnessmetod som jag förespråkar, framför allt i de olika stresshanterings- och terapeutiska program som baserats på metoden.
Det är inte händelsen i sig som orsakar problem som ex lidande, utan hur vi hanterar den. Att någon dör är naturligt. Men vi har förlagt värderingar och associationer till fenomenet som bidrar till att skapa känslor av sorg och förtvivlan, och fenomenet blir inte längre något naturligt, utan istället något "ont" förknippat med lidande. Dessutom tabu att tala om eftersom det rör upp så mycket smärta.
Inte hos mig.
För mig är inget tabu att tala om.
Kanske ett problem i sig, kan jag förstå. (En del tål visst inte att jag frågar eller säger saker...)
Vi är ju alla olika.
Jag fortsätter hävda att det är våra begär som kommer med lidanden till oss.
Så med det i åtanke kanske det blir de mest egoisktiska barn?
Trångsynta och fulla av begär?
Ingen föds ju ond. Ondska tror jag inte på,
Utan snarare att det är skadade, egoistiska människor.
Och ingen föds skadad eller egoistisk heller...
Lights will guide you home,
And ignite your bones,
And I will try to fix you
Coldplay - Fix you (favorit i repris)
...I promise I will fix you
Fake plastic trees
It's the high we're seeking.
The high that makes everything else...
But eventually what made us high is fading out
and then it starts to hurt.
They say you don't kick the rabbit until you are at the bottom.
But how do you know when you are there?
To rise from the ashes
People love when a guy rises from the ashes.
Would they love a girl?
Pendulum - Still Grey
A sublime message
And that quote just reminded me of another "smart" thing I said some time ago at my work
(making my collegues laugh like crazy):
I need to think.
...This might take a while.
It seems that I'm not so smart as I thought. I send out sublime messages about my state of feeling, considering the things I write here. Yeah, I figured that out by myself (of courseI realise that too). ;-) But sometimes when I want to send out a thought in form of a *sigh*, trying to just be natural and realising the reality as it is (not as I want it to be), it appears to people in a different way than expected.
The sender's message does not always reach the reader in the right way.
But maybe, the sublime message that we spread from within and into the web,
hits another person's heart.
With the result of questions like: Are you really ok?
Maybe the sublime message is the true one?
Maybe I am not. Maybe I am.
I know for one thing that some things in my life are upside down.
And the worries that the uncertainty creates are not to sublime for the web.
You realise as I, that the reason I need to write when the emotions go to far,
is a way of crying out.
A way of dealing with it.
A way of making the reailty real, the only way to move on.
I cannot move on if I'm not sure of the worreis I carry around are real or not.
i need to stop in the motion,
accept the reality as it is,
and let go of whatever I feel.
To let go is the best way of living the reality.
Let go of your desires.
Let go of your emotions.
Let go of your attachments.
That will free you.
I want to direct a prayer and gratitudes
to some friends that really care.
May you be safe,
may you be happy,
may you be healthy,
may you live with ease.
From Buddhist Metta Meditation
(Thank you Vipassana for teaching me Metta)
The actual truth right now - I AM happy (and I was yesturday too after taking a hot bath)
I'm just to spoiled not to realise that some times when I write my blog ;-)
Seba - Forever
It's snowing in Karlstad today
Around in circles
"Att leva som man lär" är en välkänd och väl andvänd jargong och har blivit ett myntat ordspråk. Men den omfattar även en betydelse, som inte enbart kan hänvisas till andra. Att leva som man lär kan tyckas svårt och omöjligt i ett samhälle, beroende på vad det är man lär. Ofta används uttrycket när någon inte lever som den lär. Modifieringen av uttrycket, för att göra det lättare att följa, har inte medfört en omskrivning av uttrycket självt, utan en omdefiniering av vad lära betyder. Ofta anser man att i teorin avse det goda och att i praktiken också leva efter detta, inte enbart eftersträva det. Men då det goda känns svårare att leva efter har man ersatt det goda med "så gott det går". Att inte stjäla kan istället betyda att inte stjäla förutom från de rika (företagen), att inte ljuga kan istället bli att inte ljuga förutom de vita lögnerna. För när människor inte längre lever som de lär måste nya betydelser till orden och tolkningarna formas, eller? Bringar vi inte vår egen frälsning om vi lägger in vår egen subjektiva betydelse i alla ord, begrepp, och tolkningar kring livet, genom att låta det betyda det som passar oss själva? "För mig betyder solidaritet si, för mig betyder det inte så mycket att inte alltid tala sanning", kanske någon instämmer i. En liten lögn har väl aldrig dödat någon.
Eller har det kanske?
mellan att känna definitionerna på hälsa, på mätthet,
jämte deras orsaker och villkor,
och att verkligen vara frisk eller mätt."
(William James)
Nu låter jag uppgiven och med en hopplös framtidsutsikt.
Det är nog bara för att jag önskar att jag just nu var some place else.
Idag var det svårt utan dig.
Idag var saknaden för stor.
Idag tar jag därför också till mig innebörden i Buddhas uttryck (föregående blogginlägg)
...att släppa taget är nyckeln till lycka. Jag vet ju det.
At night I dream of...
Som om de fått en rejäl smäll, nästan stukade.
Två mornar senare vaknar jag och har ont i käkbenet.
Som om jag fått en rejäl smäll...
Vad gör jag egentligen på nätterna?
Fyra dagar senare har jag fortfarande ont. Håller jag på att gå sönder nu? Ja, det syns att jag har en infektion i kroppen, kanske håller jag på att bli mutant. Utveckla skills...och sånt kan ju kännas, säger dom på film iaf. Fick jag välja skulle jag helst ha förmågan att kunna frysa tiden. Du vet, så ögonblicket aldrig bara blir ett ögonblick, utan en hel evighet.
Gissa vad jag skulle ägna mig åt det ögonblicket...
Egentligen har man ju den förmågan. Att leva i ett evigt ögonblick.
Fast vi gör det inte.
För vi är aldrig i nuet.
Utan längtar städigt efter det vi inte har.
Bliss - Remember my name
Live and love,
and love totally and intensely
- but never against freedom.
Freedom should remain the ultimate value.
Mohanji
Vänlighetens katalysator
Meditation Tip Everything that irritates us about others
can lead us to an understanding of ourselves.
Carl Jung
Känslor av rädsla, sorg och svartsjuka kommer endast fram
i tillstånd av okunskap, brist på förståelse eller tillfällig egoism.
Men egoismen styrs för mig av sårbarhet
och den fungerar som ett försvar när ödmjukheten inte når ända fram.
Så för att inte visa sårbarhet visas andra tecken på det,
och avslöjar just - en sårbarhet...
Har du provat att bemöta ilska och/eller grinighet med lite extra vänlighet?
Det funkar riktigt bra.
Ofta kommer personen på sig att det otrevliga beteendet inte var till någon gagn...
för någon.
Det är som om pinsamheten i det helt plötsligt blir så tydlig.
Så det är ju inte bara för din egen skull du kan vara vänlig.
Du frammanar det också hos andra :)
The transformation of one individual becomes a source of
and a catalyst for transformation in others.
Min nya autopilot
Ojdå.
Blev visst lite känslig där ett tag.
Överkänslig.
Jo. That's life. My life.
En låt triggade mig.
Den handlade om kärlek.
Resultatet = melankoli
Det är farligt. Det kan drabba människor.
Förgöra dem.
Make them irrational, stupid and drama queens.
Men jag struntar i att ta bort det.
Känslan var äkta igår. Men inte idag.
Verkligheten DOES CHANGE.
Tankar är bara tankar. De är inte fakta.
De är trafik i sinnet som kopplar på autopiloten.
Min gamla autopilot gick på rödvin och var
överdrivet sentimental och hyperkänslig
mot allt vad övergivenhet heter.
Men jag på god väg att skaffa ett substitut.
Nej, en helt ny. Den behöver bara lite betingningstid.
Det sägs att det tar 4 veckor att bli av med en gammal vana.
This one was a tougher one. Men jag ger inte upp.
Den nya autopiloten ser verkligheten som den är,
Utan emotionella skygglappar som får mig att regera automatiskt
så fort en liknande tanke eller känsla uppstår.
Min nya autopilot är medveten. Den ältar inte det förgånga eller oroar sig för framtiden.
Min nya autopilot lever i nuet.
Min nya autopilot ger mig livskvalitet.
All you can change is only your attitude. There lies your responsibility.
Sri Nisargadatta Maharaj
Ett ögonblick, tack!
en önskan som vi säkert alla drömt om minst en gång under våra liv.
I den där kyssen, det där glada beskedet,
eller på den där stranden, där palmerna vajar och solen steker.
Jag har drömt det så många gånger.
Men jag inser nu när jag tar det ett steg vidare
att ögonblicket känns så lyckligt och underbart
just för att det är ett ögonblick.
Det känns flyktigt,
som något som vi får uppleva och smaka på,
men inte behålla.
Det är kanske så lycka upplevs och finns. I ögonblicket.
Skulle vi fastna i ett evigt tillstånd, ett evigt ögonblick,
så skulle det säkert mista sin charm,
kännas som en väntan eller bytas ut till en vardaglig tristess.
För är det inte så vi människor är?
Deepest Blue - Deepest Blue
Mitt pussel
Det jag känner kan ibland liknas vid ett pussel. Ett stort 3000-bitars pussel, föreställande ett vackert landskap på vävd duk, likt det jag fick av pappa när jag var liten. Pussel var något som sysselsatte mig mycket när jag var liten - kanske därav mitt behov och intresse att finna mönster i verkligheten och vardagen, att ordna allt inom en ram, att systematiskt få något att fungera.
Men nu känner jag mig som ett pussel. Fast inte ett helt 3000-bitars, utan ett där enbart ramen är lagd. En tunn ram av bitar som skönjar att det skall bli något, eller har varit något. Men inuti finns inga bitar. Det är tomt. Så känner jag mig nu, en enorm tomhet inuti mig, precis som pusslet, som väntar på att bli färdiglagt.
När det är kaos inuti mig
vill jag ha ordning och reda i det yttre.
När det är kaos även där blir inget riktigt solklart.
Vad känner jag? Vad tänker jag?
Vad vill jag? Vad ska jag?
Varför längtar jag så otroligt mycket efter en annan värld, en annan existens?
En annan dimension där vanliga lagar och regler inte existerar,
där verkligheten inte är förutsägbar,
där jag inte kan styra över något,
utan bara följa mitt öde?
Vad är gott och vad är ont?
Och handlar det verkligen enbart om co-existence?
Nu har jag börjat lägga mitt pussel.
Det var ett par år sedan jag skrev det här (2004-11-09)
Och jag förstår vart jag befann mig.
Men jag har hittat hem.
Jag och min vän - Gud
Tänk om jag hade varit kaxig nog och svarat Gud.
Det kan ju misstolkas.
Som om det enda komplement till mig vore Gudomligt.
för att fixa och tillrättalägga alla mina fatala misstag krävs det en guds hand.
Så ödesdigra är de.
Buddha & Bonsai Vol 3 - The secret of the bamboo tea house
Om vredesmod
gav honom en näve full med spik och sa till honom att varje
gång han blir arg ska han gå bakom huset och slå i en spik i
staketet. Första dagen slog pojken in 37 spikar. Efter några
veckor lärde han sig kontrollera sin vrede och antalet islagna
spikar minskade hela tiden. Han märkte att det är lättare att
behärska sin vrede än att slå in spikar i ett staket.
Slutligen kom den dagen då pojken inte blev arg en enda gång.
Han sa det till sin pappa och denne föreslog honom att dra ut
en spik från staketet varje dag han inte blir arg alls.
Dagarna gick, och efter en tid kunde pojken tala om för sin
pappa att det inte fanns en enda spik kvar i staketet.
Då tog pappan pojkens hand och ledde honom till staketet. Där
sa han till honom: "Det var bra gjort, min gosse, men titta på
alla dessa hål. Det här staketet blir aldrig mera som det har
varit. När du säger något i vredesmod lämnar det just sådana
här ärr. Som om du skulle sticka in en kniv i en människa och
dra ut den igen. Det spelar ingen roll, hur många gånger du
ber om förlåtelse, skadan är redan skedd. En skada orsakad av
ett ovänligt ord gör lika ont som ett fysiskt slag. Vänner är
i själva verket väldigt sällsynta ädelstenar. Dom gör dig glad
och stödjer dig i allt. Dom lyssnar till dig när du har
bekymmer, berömmer dig och är alltid redo att öppna sitt
hjärta för dig.
Today - tomorrow
Life is a constant flow and it never stops.The experience of today is only valid for today...
tomorrow will be a new day
where all has to be started again.
Dharma
Jag åt en semla till frukost.
Frukost: 11:50.
Tog ledigt idag för att förbereda föreläsningen
om Mindfulness ikväll.
Den handlar om ovan nämda citat.
En bra sammanfattning på en mångtusenårig lära.
It all comes down to this -
everything changes.
(Lisa och Robin i Zenträdgård. Kyoto, Japan.)
Hörde en låt på radion igår. Om kärlek så klart.
Allt handlar om kärlek.
Han beskrev hur allt förändras...men inte han. Inte hans kärlek.
Saken är den...att allt förändras. Även du. Även din kärlek.
Du kan lova din nästa att aldrig förändras.
Men i det påstående har tiden redan tagit ett steg vidare.
Tagit dig, din nästa och din kärlek vidare.
Allting förändras.
Och det behöver inte ligga någon värdering i det.
Hur kommer mitt liv se ut? Bättre? Sämre?
Bara acceptera att det förändras.
Dale Sumner - Let me show you another way
Dialog är inte farligt
Är Sverige så sekluariserat som många så gärna vill tro? 
Behövs religioner i modern tid?
Den sekulariserade Svensson är inte religiös. Så är det bara.
Gemene man pratar jag om. ”Svensken”.
En person som inte ens vill prata om religion.
Eller döden.
Eller barnuppfostran heller för den delen.
Den nordiska paradoxen innebär kortfattat att Sverige anses vara ett av världens mest sekulariserade länder, men sett till kyrkligt medlemskap och detagande i livsriter kan Sverige betraktas som religiöst. I den sociologiska sekulariseringstanken spådde man en framtid där religionen inte behövs för att ge mening åt tillvaron. Inte så konsigt att man trodde det förr, kanske. Men spådamer var dom inte, Max Weber och Co.
Svenskar är väldigt bra på att besöka kyrkan. Speciellt när någon nära anhörig dör.
Vi tänder ljus, lägger blommor vid trafikolyckor. Det är en ny företeelse som inte funnits länge som tradition i Sverige. Vi vill uttrycka vår sorg. Känslor som kommer fram inombords behöver få en gestaltning, ett uttyck. Att gå till en minnesplats är ett sätt att bearbeta sorgen och det man tänker och känner. Ett sätt att vara delaktig.
Men religiös...neeej. Inte jag inte. Firar jul? Ja, det gör jag. Men av tradition, inte pga religion.
Så kan det låta när Svensson svarar på frågan.
Vad lägger du i begreppet religiös?
Vart går gränsen för tradition? Vart går gränsen för att vara religiös?
Och måste människor alltid fokusera så mycket på gränser?
Vi tycker ofta att religion hör till dåtiden. Men religionen anpassar sig till det moderna samhället och visar sig vara lika viktigt nu som förr. Idag talar mer om religiös förändring än sekularisering, i och med globaliseringen och de religionsmöten som faktiskt är en del av vår vardag. Sverige är ett mångreligöst land. Det finns plats och det finns behov av religion i livet. Även för den moderna IT-människan. Det finns inget motsatsförhållande där.
Det är i mötet med andra som vi får syn på oss själva.
Våga möt din medmänniska.
Våga fråga.
Våga få svar.
Fokusera på likheter religioner emellan, men våga vara olika.
Mångfald kanske är en lösning, inte ett problem?!
Dialog är inte farligt.
Buddhistisk meditations- och bönestund
med gymnaiseelever, Karlstad, kl. 11.30.
Mitt jag
Månen mötte mig på vägen hem.
Jag är en sån där flicka som tittar
ner i backen när hon går...
för att inte snubbla eller halka.
Men ikväll gick jag och tittade upp.
Det förbättrar ju faktiskt min hållning avsevärt.
Och tillsammans med mina tankar
och musiken i lurarna
skapade en syn likt denna
ett otroligt lugn och frid inom mig.
Förutom att jag funderade på när jag skulle halka
vandrade mina tankar till begreppet "individ"
och det faktum att jag är en människa.
Jag är ett jag. En hon.
Jag, min, mitt, mig, moi...
Du, din, ditt, toi...
Ord som skapar...distans? Differens? Separation? Segration?
...Krig?
Mitt jag tycker om godis.
Mitt jag älskar att bli omtyckt.
Mitt jag är sån flicka som inte vill bli lämnad.
MItt jag är en tjej som vill lyckas.
Mitt jag är en kvinna som vill omhänderta och bli omhändertagen
men framförallt bli lycklig.
Kanske ligger olyckan däri,
att jag är för fäst vid mitt jag?
Som ska uppnå och bli allt detta underbara.
I en perfekt lycka som varar resten av livet.
Det som jag skall prestera, visa upp, känna till, dela med mig av
eller dela med andra för att känna mig fullbordad.
Mitt jag är en sån där som har extremt bra självförtoende
men ingen som helst självkänsla.
Mitt jag är en individ som försöker bryta sig ri från bojor
av bundenhet till saker
till personer
till denna värld
för jaget är för fäst vid dessa.
Det gråter om det blir sårat,
det skrattar om det blir roat,
det ältas om det blir oroligt,
och framför allt så tror den att lyckan finns utanför en.
Inte inom sig själv.
Så jaget, i detta fall hon, letar aldrig där.
De psykologiska, pedagogiska och filosoferande idéer
och dilemman som reflekteras över,
vill få uttryck nån stans.
Jaget vill uttrycka vad det vet, tycker och känner.
Och få respons på detta för att skapa lyckan.
Positiv respons så klart.
Hon letar aldrig inom sig själv.
Hon letar aldrig där för där finns ingen uppskattning att få
ingen berömmelse eller bekräftelse.
Bara tvivlan.
Tvivlan på sig själv.
Duger jag?
Tycker han om mig?
Tycker dom om mig?
Och varför är det så viktigt?
Jo, för att jaget har lärt sig det.
Lärt sig från barnsben,
i och med det faktum
att jaget blev till.
Jaget är mänsklighetens stora svaghet.
Det tron på och upphöjandet av jaget som
skapar krig, egosim, våld och olycka.
Enligt buddhismen så är jaget en illusion.
Jag är en illusion.
Är det verklighet?
En del av mitt egna jag vill utplåna det.
För den delen vet att lyckan inte ligger däri.
"Jag" brottas varje dag med idéer om
min lägenhet, min man, mina smycken,
mina kläder, mina drömmar, mina studier,
mina jobb. "Mina" liksom.
Hur länge då?
Inget är beständigt.
Allting förändras.
Skulle jag kanske vara lite lyckligare om jag inte identifierade mig med allt.
Givetvis.
Det är begäret som kommer med lidande till oss.
Till jaget.
Begär skapar krig. Och våld. Och allt det där.
Men men, åter till månen då.
Skulle jaget bli lyckligare av att åka dit?
Eller skapas den tillfälliga tanken om lycka
iom den idén för att jaget ska kunna prata om det med andra?
Få bekräftlese på att wow - har DU gjort det?
Eller idealisera sig själv genom wow - JAG har gjort det.
Iofs är månen, eller kanske världen uppifrån rymden,
något jag gärna skulle se.
Men om jag förläggar ovan idé till något mindre,
säg ett visst klädesplagg,
så blir idén ganska fåfäng.
Vad är "jag" utan detta kära klädesplagg om 100 år?
Nej Gud, bevare. Jag bara måste ha det?
Och sen när höll lyckan i sig av att shoppa loss?
Tillfälligt skapar vi en illusion av lycka att kläderna kan göra oss lyckliga.
När de i själva verket gör oss olyckliga.
Jaget lär sig att utan shopping
är inte jaget värt nåt.
Jaget bryr sig mer om vad det har på sig och den bekräftlese den söker av andra
än att vara en god medmänniska.
Åtrån till ett visst klädesplagg kan ju till och med skapa avundsjuka.
Till och med hat.
Och vart tog lyckan vägen då?
Och sen då?
När klädesplagget byts ut mot makt.
Hur långt bort om krönet står kanonerna och kärnvapnet då?
IS IT REALLY NECESSARY?
IS IT ALL REALLY NECESSARY?
God fortsättning
Jag ser ljust på 2007.För första gången på två år
kan jag ens se en framtid.
Och det känns skönt.
Resumé av 2006.
Tog mig ur ett ekorrhjul.
Tack för att du tog tag i det.
Kastade ut mig liksom.
Jag var lite för svag för att göra det själv.
Snurrade ju på bra där.
Innerst inne har jag vetat hela tiden att det bara
fick mig att må dåligt.
Men nu känns det bra. Riktigt bra.
Jag är fri.
Jag upplevde stillhet för första gången sedan barnsben.
Det var som att resa bort fast samtidigt som att resa hem.
Tack Vipassana. Testa det - ett tips till alla.
Men jag reste också bort. Det ser ni väl i hängmattan.
Så kändes varje dag. Skön skön skön.
Behaglig. Njutningsfull.
Tack min älskade för att denna resa blev bättre än vår förra tripp.
Som ett avslut på året.
På det vi började nysta upp.
Ja du, hela vårt år tillsammans var som en stor förändring.
Från något som enbart kunde upplevas bäcksvart i ena stunden
har nu blivit till ett ljusare sken.
Vi har lärt känna varandra på ett djupare plan.
Vi har kommit förbi vår största kris.
Med leenden och kärleken i behåll.
Nu väntar framtiden. Och jag längtar.
Alkemi - Vi ska praktisera dig igen.
Och mina vänner. Jag har kommit till sans. (Tänka sig)
Tiden rusar inte längre ifrån mig på samma sätt.
Jag vill umgås med er oftare.
Jag bryr mig så mycket om er.
Jag älskar er.
En obekväm sanning
| Av Al Gore. Se den för fan. Välj hur du vill leva.  Gör något åt det, eller lev i ignorans. Trots all skit gav den ändå hopp. På nåt vänster. Och hoppet är väl det sista som överger människan. När hon precis har övergett sig själv och sin existens. Så ge inte upp..please? Jag av alla tänker inte göra det, och jag har tidigare innehaft guldmedaj i konsten att ge upp. |