To truly give something
Idag har jag haft skrattanfall på jobbet.
Det finns en stor risk att mina kurskamrater och lärare tror att jag 15 år,
men det bjuder jag på. Jag fick med mig några till slut (skratt smittar, tack Gud för det).
Det är högst troligt att det beror på arbetsbelastning.
Jag är övertrött.
Det kan också ha med att göra att jag slängde upp bildörren och spydde samtidigt som jag körde ut från parkeringen imorse. Det blev för mycket juice...
Det kan förutom illamåendet också ha med en pågående infektion i kroppen som visar sig genom nackbesvär.
Eller så beror mina nackbesvär på akrobatiska ställningar i sängen.
Livet är fullt av spekulation och teorier.
I alla fall mitt liv.
Allt ordnar sig.
Och ordnar det sig inte så kvittar det.
(Och då kan man lika gärna skratta åt det.)
Det är mitt nya motto
som jag kör stenhårt efter.
Det har hjälpt flera gånger.
I vilket fall har jag dragit ner på tiden
då jag oroar mig för saker och ting.
Kamasutrahands (klicka för större bild)
Till dig som jag ger en bit av mig själv till:
You give but little when you give of your possessions.
It is when you give of yourself that you truly give.
Khalil Gibran
Det finns en stor risk att mina kurskamrater och lärare tror att jag 15 år,
men det bjuder jag på. Jag fick med mig några till slut (skratt smittar, tack Gud för det).
Det är högst troligt att det beror på arbetsbelastning.
Jag är övertrött.
Det kan också ha med att göra att jag slängde upp bildörren och spydde samtidigt som jag körde ut från parkeringen imorse. Det blev för mycket juice...
Det kan förutom illamåendet också ha med en pågående infektion i kroppen som visar sig genom nackbesvär.
Eller så beror mina nackbesvär på akrobatiska ställningar i sängen.
Livet är fullt av spekulation och teorier.
I alla fall mitt liv.
Allt ordnar sig.
Och ordnar det sig inte så kvittar det.
(Och då kan man lika gärna skratta åt det.)
Det är mitt nya motto
som jag kör stenhårt efter.
Det har hjälpt flera gånger.
I vilket fall har jag dragit ner på tiden
då jag oroar mig för saker och ting.
Kamasutrahands (klicka för större bild)
Till dig som jag ger en bit av mig själv till:You give but little when you give of your possessions.
It is when you give of yourself that you truly give.
Khalil Gibran
Vitness to tragedy
Many do not know that we are here in this world
to live in harmony.
Those who know this do not fight against each other.
Unknown
Buddha & Bonsai Vol 3 - Three sighs at the Guan pass
Fake plastic trees
It's the high we're seeking.
The high that makes everything else...
...fade away.
But eventually what made us high is fading out
and then it starts to hurt.
They say you don't kick the rabbit until you are at the bottom.
But how do you know when you are there?
Power ballads
...Nu har jag tappat bort mig själv igen. En bit av mig.
Hur kunde ske så snabbt?
Jag är ju hopplös...
Allt, eller ja nästan allt, var ju så bra.
Nu har jag en läskig känsla av att en tidigare nedåtgående sprial av smådestruktiva handlingar kommer uppenbara sig. För jag har tankar och önskningar som tidigare låg i fas med en kritisk period.
Experimeltell, men kritisk.
Och jag gillar inte den spiralen.
Jag måste behärska mig.
Ja så är det.
Jag bara måste.
Man kan ju inte göra allt som lockar i livet.
Så. Jag har bestämt mig.
Det blir inget med det.
Nu är det bara att hoppas att fröken gör som hon bestämt sig.
Det är hon ju inte känd för direkt...
Poison - Every rose has its thorn
(Från Björns härliga remix av power ballads from the 80's and 90's)
Jag måste skaffa en till blogg där jag kan skriva allt jag här censurerar....
Hur kunde ske så snabbt?
Jag är ju hopplös...
Allt, eller ja nästan allt, var ju så bra.
Nu har jag en läskig känsla av att en tidigare nedåtgående sprial av smådestruktiva handlingar kommer uppenbara sig. För jag har tankar och önskningar som tidigare låg i fas med en kritisk period.
Experimeltell, men kritisk.
Och jag gillar inte den spiralen.
Jag måste behärska mig.
Ja så är det.
Jag bara måste.
Man kan ju inte göra allt som lockar i livet.
Så. Jag har bestämt mig.
Det blir inget med det.
Nu är det bara att hoppas att fröken gör som hon bestämt sig.
Det är hon ju inte känd för direkt...
Poison - Every rose has its thorn
(Från Björns härliga remix av power ballads from the 80's and 90's)
Jag måste skaffa en till blogg där jag kan skriva allt jag här censurerar....
Coincidences
There are no mistakes, no coincidences.
All events are blessings given to us to learn from.
Elisabeth Kuebler-Ross
Det får mig att reflektera ytterligare över
en händelse, ett möte och en eventuell fortsättning.
Är det inte typisk mig?
Antigen har jag en inbygd magnet i mig
efter saker jag funderar över eller önskar.
De kommer till mig eller uppenbarar sig för mig.
Eller så sänder jag ut så starka signaler att hela unviersum verkar i samma riktning?
Narcissistiskt jag vet. Men visst är MAGI underbart?
All events are blessings given to us to learn from.
Elisabeth Kuebler-Ross
Det får mig att reflektera ytterligare över
en händelse, ett möte och en eventuell fortsättning.
Är det inte typisk mig?
Antigen har jag en inbygd magnet i mig
efter saker jag funderar över eller önskar.
De kommer till mig eller uppenbarar sig för mig.
Eller så sänder jag ut så starka signaler att hela unviersum verkar i samma riktning?
Narcissistiskt jag vet. Men visst är MAGI underbart?
Endorphin
Det var personalfest i helgen. Mer säger jag nog inte.Eller jo, jag misstänker att sociologerna utförde nåt dolt
experiment under efterfesten i Röda rummet.
Kan hända satt en kamera i nåt hörn,
eller så var det "observation i fält".
Nåväl, jag kunde dansa utan kryckor iaf.
Framsteg för mig.
Tror dock inte att min sjukgymnast håller med om det.
--------------------------------------------------------------
Consciousness is awareness.
Listen to your inner voice
and do what you feel is right for you.
Only YOU know what is right for you.
- Dharma
Burial - Endorphin
A special place
In the practice of zen
there is no need for a special place.
Once the heat of the ego is put out,
naturally there is a sense of well-being.
Dongshan
I can't help it, but I do have some special places.
My work is one.
I don't identify with my work (yet)
and I hope I'll never do.
You see, according to my ontology that's not a good thing.
But I hope I can contribute with something important,
I hope I can make a difference, a better difference,
and I hope that I'll share this kind of passion
I now feel for my work and task at hand,
for the rest of my research period.
If I could (some of you would ask what's stopping me)
I would meditate all days long for the rest of my life.
To really take the meditation seriously.
But hey - a woman's gotta make a living also.
Feed her cat and stuff.
Earn money so she can go to Rome ;-)
So..I guess i'll be stuck at my precious work.
there is no need for a special place.
Once the heat of the ego is put out,
naturally there is a sense of well-being.
Dongshan
I can't help it, but I do have some special places.
My work is one.
I don't identify with my work (yet)
and I hope I'll never do.
You see, according to my ontology that's not a good thing.
But I hope I can contribute with something important,
I hope I can make a difference, a better difference,
and I hope that I'll share this kind of passion
I now feel for my work and task at hand,
for the rest of my research period.
If I could (some of you would ask what's stopping me)
I would meditate all days long for the rest of my life.
To really take the meditation seriously.
But hey - a woman's gotta make a living also.
Feed her cat and stuff.
Earn money so she can go to Rome ;-)
So..I guess i'll be stuck at my precious work.
Nu har jag beställt bambu till mitt nya kontor.
And I've found the most wonderful music: Burial - Untrue (whole record)
Living two lives at once
Sometimes the warrior feels as if he were living two lives at once.
In one of them he is obliged to do all the things he does not want to do and to fight for ideas in which he does not believe. But there is another life, and he discovers it in his dreams, in his reading and in his encounters with people who share his ideas.
The warrior allows his two lives to draw near. 'There is a bridge that links what I do with what I would like to do,' he thinks. Slowly, his dreams take over his everyday life, and then he realises that he is ready for the thing he always wanted.
Then all that is nedded is a little daring, and his two lives become one.
Manual of the Warrior of Light - Paulo Coelho
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Så har ljuset kommit tillbaka till byn.
Den här vintern var Karlstad ingen solstad.
Inte konstigt att jag sov i tre veckor i sträck.
Det var ett outgrundligt svart hav av trötthet i mig som aldrig tog slut.
Men ett besök hos ackupunktören och en liten resa till Thailand gjorde bot. Nu är jag så där oförskämt pigg i ottan som bara gamlingar kan vara.
I januari 2003, för exakt 5 år sedan, satt jag precis som nu och läste vid köksbordet hemma och tänkte:
Nu är jag lycklig. Tänk att få uppleva det previlegiet i livet att känna en sådan total lycka.
Men jag minns också att jag tänkte "undrar hur länge den kommer hålla i sig...njut medan du kan!".
Den varade ju självklart inte så länge.
Det följde senare några helvetesår av en självrannsakan som inte var av denna värld.
Jag fick uppleva på ett mycket direkt sätt, att verkligheten ständigt förändras.
Malins ontologi, insedd och upplevd genom erfarenheter i Vipassana.
Sukh är dukh och dukh är sukh. Lycka och lidande är tillfälliga tillstånd som avlöser varandra.
Och för att uppleva lycka måste man ha erfarit lidande, och tvärtom.
(Sen kan man börja den mödosamma resan mot upplysning för att röra sig bortom dessa känslotillstånd)
Men jag minns att jag förra året, 2007, började jag återigen känna den där totala lyckokänslan infinna sig.
Jag pratar alltså inte om en för stunden tillfällig glädje eller spirande lycka på grund av en positiv yttre omständighet.
Jag talar om ett djupare inre tillstånd, som bara kan höras när allt annat runtomkring är tyst, när själen får utrymme tala sitt eget språk. Och när någon faktiskt lyssnar på vad själen viskar i det inre.
Mitt 2007 var en början på en ny epok,
den blev en startpunkt för "resten av mitt liv".
En ny period.
En vändpunkt kan infinna sig när ekorrhjulet snurrat på för fort och man till slut upptäcker att man utsmetad fastnat som en blöt fläck på väggen bredvid.
Men trots att 2007 gick i speedad fart lyckades jag behålla min mindfulness och göra medvetna val i nuet.
För val och vägskäl är andra sätt som vändpunkter kan visa sig genom.
Jag valde att leva som jag gjorde.
Inget drabbade mig.
Förutom korsbandsskadan.
Och det är väl det enda som egentligen fått mig att fundera. Var det meningen?
Var det det enda sättet för mig att hålla mig hemma, på plats, och gjort att jag kunnat fokusera på mitt nya jobb?
Eftersom jag har en så stark vilja, så hade jag nog kört på i samma anda med kampsporten, och antagligen slutat som en blöt fläck på väggen bredvid, när jag insett att resa, träna och sköta familjelivet hemma och satsa på mitt drömjobb inte är möjligt. Inte att lägga 100% på allt iaf. Bara om det fanns 4 kloner av mig (vilket jag önskat så många gånger).
Fast varje dag frågar jag mig faktiskt ändå - vem sätter gränsen då? Varför är det inte möjligt?
För vilken kraft sätter egentligen mest käppar i hjulen?
Är det inte den egna inneboende rösten?
Om jag var speedad 2007 så är januari 2008 dess motpol.
Det var längesedan jag var så här lugn.
Jag har till och med haft tid att läsa böcker igen.
Och det är som om jag ser klarare på allting nu. Nyktert.
Men en lugn nyfikenhet och spänning på framtiden.
Och som jag skrev för några inlägg sen.
Jag har bestämt mig.
Att resa mig. Starkare än innan.
2007:
...fann jag mod
...fann jag en ny sida av mig själv
...upptäckte jag en inre frihet
...var jag oftare borta än hemma
...tog livet en ny vändning
...fick jag mitt drömjobb!!
...tog jag och Lisa EM-brons i Shorinjikempo
...var jag utomlands 4 ggr
...var jag på Vipassana-retreat
...var jag på 6 träningsläger
...gick mitt korsband av
...var jag kär. Och galen
Bust most important:...I discovered my dreams
In one of them he is obliged to do all the things he does not want to do and to fight for ideas in which he does not believe. But there is another life, and he discovers it in his dreams, in his reading and in his encounters with people who share his ideas.
The warrior allows his two lives to draw near. 'There is a bridge that links what I do with what I would like to do,' he thinks. Slowly, his dreams take over his everyday life, and then he realises that he is ready for the thing he always wanted.
Then all that is nedded is a little daring, and his two lives become one.
Manual of the Warrior of Light - Paulo Coelho
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Så har ljuset kommit tillbaka till byn.Den här vintern var Karlstad ingen solstad.
Inte konstigt att jag sov i tre veckor i sträck.
Det var ett outgrundligt svart hav av trötthet i mig som aldrig tog slut.
Men ett besök hos ackupunktören och en liten resa till Thailand gjorde bot. Nu är jag så där oförskämt pigg i ottan som bara gamlingar kan vara.
I januari 2003, för exakt 5 år sedan, satt jag precis som nu och läste vid köksbordet hemma och tänkte:
Nu är jag lycklig. Tänk att få uppleva det previlegiet i livet att känna en sådan total lycka.
Men jag minns också att jag tänkte "undrar hur länge den kommer hålla i sig...njut medan du kan!".
Den varade ju självklart inte så länge.
Det följde senare några helvetesår av en självrannsakan som inte var av denna värld.
Jag fick uppleva på ett mycket direkt sätt, att verkligheten ständigt förändras.
Malins ontologi, insedd och upplevd genom erfarenheter i Vipassana.
Sukh är dukh och dukh är sukh. Lycka och lidande är tillfälliga tillstånd som avlöser varandra.
Och för att uppleva lycka måste man ha erfarit lidande, och tvärtom.
(Sen kan man börja den mödosamma resan mot upplysning för att röra sig bortom dessa känslotillstånd)
Men jag minns att jag förra året, 2007, började jag återigen känna den där totala lyckokänslan infinna sig.
Jag pratar alltså inte om en för stunden tillfällig glädje eller spirande lycka på grund av en positiv yttre omständighet.
Jag talar om ett djupare inre tillstånd, som bara kan höras när allt annat runtomkring är tyst, när själen får utrymme tala sitt eget språk. Och när någon faktiskt lyssnar på vad själen viskar i det inre.
Mitt 2007 var en början på en ny epok,
den blev en startpunkt för "resten av mitt liv".
En ny period.
En vändpunkt kan infinna sig när ekorrhjulet snurrat på för fort och man till slut upptäcker att man utsmetad fastnat som en blöt fläck på väggen bredvid.
Men trots att 2007 gick i speedad fart lyckades jag behålla min mindfulness och göra medvetna val i nuet.
För val och vägskäl är andra sätt som vändpunkter kan visa sig genom.
Jag valde att leva som jag gjorde.
Inget drabbade mig.
Förutom korsbandsskadan.
Och det är väl det enda som egentligen fått mig att fundera. Var det meningen?
Var det det enda sättet för mig att hålla mig hemma, på plats, och gjort att jag kunnat fokusera på mitt nya jobb?
Eftersom jag har en så stark vilja, så hade jag nog kört på i samma anda med kampsporten, och antagligen slutat som en blöt fläck på väggen bredvid, när jag insett att resa, träna och sköta familjelivet hemma och satsa på mitt drömjobb inte är möjligt. Inte att lägga 100% på allt iaf. Bara om det fanns 4 kloner av mig (vilket jag önskat så många gånger).
Fast varje dag frågar jag mig faktiskt ändå - vem sätter gränsen då? Varför är det inte möjligt?
För vilken kraft sätter egentligen mest käppar i hjulen?
Är det inte den egna inneboende rösten?
Om jag var speedad 2007 så är januari 2008 dess motpol.
Det var längesedan jag var så här lugn.
Jag har till och med haft tid att läsa böcker igen.
Och det är som om jag ser klarare på allting nu. Nyktert.
Men en lugn nyfikenhet och spänning på framtiden.
Och som jag skrev för några inlägg sen.
Jag har bestämt mig.
Att resa mig. Starkare än innan.
2007:
...fann jag mod
...fann jag en ny sida av mig själv
...upptäckte jag en inre frihet
...var jag oftare borta än hemma
...tog livet en ny vändning
...fick jag mitt drömjobb!!
...tog jag och Lisa EM-brons i Shorinjikempo
...var jag utomlands 4 ggr
...var jag på Vipassana-retreat
...var jag på 6 träningsläger
...gick mitt korsband av
...var jag kär. Och galen
Bust most important:...I discovered my dreams
D Code and Chan 1 - The Rebirth