Meditating Maitreya

 

Buddha & Bonsai Vol 3 - Senzei kentaka's katsura garden

Så var helgens jobb på museet klart.
Relaterade i en ny jobbkontakt, en intressant sådan.
Mitt jobb var att hålla i en multireligiös workshop,
buddhistisk böne- och meditationsstund
och en modevisning med kläder från alla världens hörn.
Å de gick jämt görbra, som vi värmlänningar milt uttrycker oss.
Skönt att det klaffar i livet, now these days.

Min frisör är guld värd. 
Han bjöd mig dessutom på princesstårta.
Så bortskämd har jag blivit de senaste veckorna
att jag börjar känna mig omåttligt princessfjollig igen.
Men det är ju så med livet. Ibland är det ren skit,
eller till och med rent helvete kan det kännas som.
Och ibland är det rena himmelriket.
Vart tog medelvägen vägen?
I diket?
Eller är det jag och min känslomässiga obalans
som upplever allt svart/vitt.
Utan gråzoner?
Helt omedvetet i så fall.
Det kan jag garantera.
Jag förespråkar ju grått.
Och jag försöker numer,
obs - numer,
se förnuftigt på framtiden.
Det enda vi med säkerhet kan veta -
är att allt kommer att förändras.
Inget är bestående,
allt är föränderligt,
för att säga det på två,
helt okomplicerade sätt.
En dag kommer även jag
att bli mamma.
Då ska ungen heta Jade.



Pendulum - Still Grey

               Happiness is permanent. It is always there.
               What comes and goes is unhappiness.
                              If you identify with what comes and goes,
                              you will be unhappy.
                              If you identify with what is permanent and always there,
                              you are happiness itself.

             Poonjaji

Så vad kan det här nya året bjuda på?
Ljusa förhoppningar, glada miner, djupare vänskap och att jag ska ta tag i mig själv.
Inte slösa bort mitt liv framför datorn så mycket. Slösurfande och chattande. Blä.
Det suger musten och tiden ur mig.
Och skadar mina relationer.
Det här året blir det mestadels jobb framför datorn. *lovar*

Vad mycket tid vi måste haft förr, när inte internet fanns!


Inför det nya året är det ingen idé att göra upp planer,
för jag följder dem ju inte alltid ändå. 
Även om ett kontrollfreak som jag inte kan annat än planera.

Jag måste pussas mer bara. Det måste jag.
Fast det behöver jag inte planera in.
Men pussas ska jag göra.
Med alla mina nära och kära.

En resa är ju ett måste, eller?
Redan i vår tror jag. Det gör gott för själen.
Eller var det chärleken jag tänkte på.
En romantisk weekendtrip till nån gammal medelhavsstad.

Ju mer jag ser av världen, desto mer nyfiken blir jag!

Ett EM kanske det blir. I Italien.
Det beror på om jag orkar det där med att ta tag i mig själv
som jag lovade några rader ovanför.
Och om jag inte blir motarbetad av för mycket jobb
och en viss person som gör allt för att jag ska sluta träna.
Det är tufft.
Klarar jag att ta mig iväg,
dvs bestämmer jag mig för att satsa på det,
då ska jag ta ledigt hela sommaren och bara umgås.
För det kommer det bli lite av isf är jag rädd för.

Är det värt det?


Egentligen borde jag satsa på något som ger mer lön.
Typ ett välbetalt jobb.
Skriva mer artiklar och ge ut i ämnet.
Dvs mer än noll, vilket är siffran jag ligger på nu.
Som jag har tänkt göra i över ett års tid nu men inte hunnit.
Hunnit. Valt att prioritera kanske det ska stå.

Hur mycket är slump och hur mycket är ödet?


Undrar vad för typ av retreat jag kommer hamna på år 2007.
Undrar om det blir några deltagare till mina kurser i mindfulness.
Det skulle jag själv behöva faktiskt.
Både ge och få.
Vet ni att ge en kurs i meditation kan vara stressigt?!
Det blir lätt så om man skjuter upp arbetet in i det sista
och samtidigt är perfektionist.
Då är det som uppgjort att skapa kaos i huvudet.
Så jag borde ge kurserna,
så jag slutar skjuta upp meditationen.

Är det verkligen så det ska va?


Vart är drivkraften att gå upp kl 4 och meditera 11 timmar om dagen?
Jag hade den för ett par månader sedan.
Men någonstans på vägen blev jag ett vanedjur igen
som hellre sover än anstränger mig.
Hellre ligger och kramas i sängen, ser en film,
eller läser en bok om livsfilosofi,
än praktiserar riktig metta och dhamma.
Slappt, slarvigt, slött.
Mänskligt.

Oh, how I wish I was different!


Att skriva av sig offentligt så här - är det ett mänskligt behov,
ett nödvändigt ont,
ett patetiskt terapeutiskt försök att skapa mening i tillvaron
eller bara ett sätt att fördriva tiden?
Kanske är det en bekräftelsegrej, eller?
Vem lyssnar?
Vem begriper?
Vem fnyser?
Vem pladdrar?
Vem bryr sig?

Kanske Molgan - min låtsasterapeut
som i samma stund som jag skrivit av mig
löser mina problem och ger mig insikt i livet.
Visst är han bra?














Bildtext: Nyår. En dag förra året.
Laidback - Beautiful Day (Banzai Republic vs Trentmoller mix)

En vän sa till mig att man aldrig upphör att förvånas över hur vuxna människor beter sig.
Jag håller med.
För jag har fått dras med ett problem som inte är mitt eget.
Som en annan människa skapat. Åt mig.
Och det är inget litet problem.
Jag har ytterst lite respekt kvar för den här personen, tycker nästan synd om honom
eftersom han är oförmögen att ta tag i sitt liv och sitt dåliga mående.
Att projicera problem på andra, svagare människor. Är det verkligen en fruktsam metod?
Typsikt beteende av konflikträdda. Skyll på andra. Höj dig själv till skyarna.
Men somna med känslan av att det är något som stör drömmarna.
Ta en session hos Freud och låt skiten komma ut. Det är vad jag tycker.

Jag kan nog anklagas för att vara en liten moraltant.
Inte för att jag är ett helgon själv.
Oh, nej.
Men hyckleri tål jag inte.
Inte när det kommer från en person som säger sig stå för människors lika värde, att man skall stötta varandra och bygga upp människor och ett bra samhälle baserat på respekt och ödmjukhet. Och när det sedan visar sig att det gäller inte alla. Det gäller alla, utom dig, eller dig. "Vi har några undantag här."
Baserat på att man skäms för vad man gjort, men skyller på en annan.
Jag vill inte tilhöra en klubb som utger sig för att kämpa för allas välbefinnande men sedan ignorerar när en i maktposition trycker ned andra.

För vi står inte på samma våglängd då.
Jag skäms för några av mina vänners beteende.
Men jag är beredd att förlåta er om ni ber om ursäkt.
Alla kan göra fel.
Men inte gång, på gång, på gång. Och aldrig sluta upphöra med det.
Utveckling är ett fint ord. Smaka på det hörru. Smaka på innebörden alltså.
Du kommer må bättre sen. Det är jobbigt att leva. Det är det för alla.
Men snälla, få inte andra att bada i din skit
eller tvingas gå igenom det som bara du kan bearbeta för att bli fri.


Vänner skall stötta varandra. Inte stjälpa varandra.



Meditation Tip of the Day, dagen till ära och personen till ära, 2 st:

When we begin to take responsibility for our own development, t
hings begin to happen by itself.
It is like Existence supports our decision to develop.

Giten


A meditative man has insight.
He can see how he himself created his problems.
And then, naturally he stops creating them.

Osho

To embrace all things means first
that one holds no anger or resistance
toward any idea or thing,
living or dead,
formed or formless.
Acceptance is the very essence of the Tao.

Hua Hu Ching

Jag ser ljust på 2007.
För första gången på två år
kan jag ens se en framtid.
Och det känns skönt.

Resumé av 2006.

Tog mig ur ett ekorrhjul.
Tack för att du tog tag i det.
Kastade ut mig liksom.
Jag var lite för svag för att göra det själv.
Snurrade ju på bra där.
Innerst inne har jag vetat hela tiden att det bara
fick mig att må dåligt.
Men nu känns det bra. Riktigt bra.
Jag är fri.

Jag upplevde stillhet för första gången sedan barnsben.
Det var som att resa bort fast samtidigt som att resa hem.
Tack Vipassana. Testa det - ett tips till alla.

Men jag reste också bort. Det ser ni väl i hängmattan.
Så kändes varje dag. Skön skön skön.
Behaglig. Njutningsfull.
Tack min älskade för att denna resa blev bättre än vår förra tripp.
Som ett avslut på året.
På det vi började nysta upp.

Ja du, hela vårt år tillsammans var som en stor förändring.
Från något som enbart kunde upplevas bäcksvart i ena stunden
har nu blivit till ett ljusare sken.
Vi har lärt känna varandra på ett djupare plan.
Vi har kommit förbi vår största kris.
Med leenden och kärleken i behåll.
Nu väntar framtiden. Och jag längtar.

Alkemi - Vi ska praktisera dig igen.

Och mina vänner. Jag har kommit till sans. (Tänka sig)
Tiden rusar inte längre ifrån mig på samma sätt.
Jag vill umgås med er oftare.
Jag bryr mig så mycket om er.
Jag älskar er.