Meditating Maitreya

Jag längtar så efter att få uppleva det jag erfarade på vipassanakursen igen. När jag väl var där längtade jag bort men nu är det som en frid jag vet finns inom räckhåll och som jag egentligen kan ta för mig av bara jag verkligen gör det. Det är ju bara upp till mig. Ingen annan.

Ordet Vipassana betyder att se saker som de egentligen är. Det är en process av självrening genom själviaktagelse. Man börjar med att iaktta den naturliga andningen för att koncentrera sinnet. Med skärpt uppmärksamhet iakttar man sedan kroppens och sinnets föränderliga natur och upplever de universella sanningarna: obeständighet, lidande och egolöshet. Denna insikt i sanningen genom direkt erfarenhet innebär en rening av sinnet. Hela vägen (Dhamma) är ett universellt botemedel för universella problem.

På vipassnakursen levde jag som en nunna. Dels för att man lever på gåvor och lever alltså i tacksamhet till andra. Man åtar sig även att avlägga fem löften (som tillhör livet som munk/nunna) vilka är:

1. att avstå från att döda någon levande varelse;
2. att avstå från att stjäla;
3. att avstå från all sexuell aktivitet;
4. att avstå från att ljuga;
5. att avstå från alla berusningsmedel.

Det var inga problem.

Hur lätt som helst att leva som nunna.

Det är ju något jag alltid velat göra och prova.

Har alltid sagt det att när jag blir gammal och gaggig (och framför allt ensam) så kommer jag välja den vägen. Lätt at säga nu kanske, när jag inte har barn. Än...

I vilket fall - Hur lätt som helst? (Det var prövningarnas tid kan jag meddela)

Att avstå från bersuningsmedel var inga problam. Förutom när kaffegifterna smärtsamt lämnade min kroppoch jag upplevde som svar på min abstinens den värsta huvudvärk like forver. Då suktade jag rejält efter huvudvärkstablett. Försökte meditera bort den men icke. En dag stod jag inte ut längre och knaprade i mig en halv tablett.

Jag ljög nog också faktiskt om jag ska erkänna det. För jag har extremt lågt blodsocker.

Och vi fick bara lunch vid 12. Sen en frukt och thé vid 17.

Hallå där?! VET ni hur mycket och ofta jag äter eller? Och hur jag blir när jag får blodsockerfall? Nu har jag iofs botat det men gissa vem som också till råga på allt fick PMS under hela retreaten?
Karma ? comes and goes.
Varför göra det enkelt för mig när ödet kan välja att testa mig rejält? Så kändes det iaf.

Så vad tror ni jag gjorde åt mina blodsockerfall?
Jo, jag ransonerade ut EN kexchoklad på 10 (!) dagar. Det var musbett vill jag lova men gissa om det behövdes.
Så...ja, jag ljög nog. Jag fick ju inte ta med mig mat dit.

Sexuell avhållsamhet då. Jag är inte den som har erotiska drömmar ofta. Men gissa vad jag hade där. Självklart. På en retreat där vi levde helt avskillt män och kvinnor hade jag inte bara en utan två rejäla sexdrömmar och vaknade och var kåtare än kåtast. Där fick jag för det. Det lättaste löftet tänkte jag när jag begav mig. Men nehej då, inte för att jag gjorde något åt det hela men gissa om jag ville. Och tanken ingår även den i löftena. Det handlar ju faktiskt om hela ens inställning till de löften man avger. Tanke föder känsla som föder handling. Kan man inte bemästra sina tankar så kan man tillslut inte bemästra sig själv i andra avseenden heller.

Men döda gjorde jag väl ändå inte?

Jag hoppas inte det iaf. Men jag är osäker på om den där lilla larven som jag upptäckte en dag på min tallrik verkligen klarade sig när jag slängde resterna. Jag lät den liksom ?klara sig själv?, och hur lätt är det när man är en liten larv?

Jag var faktiskt lite sur på den för som sagt, vi fick ETT mål om dagen. Och just jag, som är hungrigare än hungrigast (jag ska sluta överdimensionera vad jag känner framöver) fick en larv i maten.
Gissa om jag tappade matlusten.
Som om det inte räckte med karma.
Eller så var det just därför jag fick den.

Det ENDA jag inte gjorde under retreaten alltså var att stjäla.

Avhållsam nunna va?