Meditating Maitreya

Jag har börjat gnissla tänder.
Även när jag är vaken.
Jag drömmer att yogar naken (!?)
och om krångel med presentationer på jobbet.
Stress?
I confess.



Mindfulnessföreläsningen i söndags på medborgarskolan fick mig att inse att jag säkerligen var den minst mindfulla av dem alla där. Inte för att det är nån tävling.
Men det skadar ju inte att föregå med gott exempel. Förkyld var jag också.
"Mindfulness är bra för hälsan", säger föreläsaren och står och snörvlar med whiskeyröst.
Avslöjande indeed.
Inte att mindfulness inte fungerar, för det gör det, utan att det är någon som har tagit en retreat från metoden.
Retreaten borde vara till metoden.

Any time you can
take 5 minutes to go inside.
Close your eyes and observe
your breathing and your heartbeat.
Listen simply to the silence inside.
Learn to appreciate these moments
and repeat them as much as you feel
until you cherish them
more than anything else.

Dharma

Vad lätt det är att älska
när man är närvarande!



Banco de Gaia - We are here

Det är lätt att projicera ut ilska på andra,
när man få uppleva (utstå) en utprojicerad ilska själv.
Ledsen att jag varit bitsk. Men ödmjukhet är svårt när man blir trampad på.
Då är det en extra stor bedrift. Eftersträvansvärt.
Men jag hade inte kraft. Då. Men nu är det lättare.
Nu har jag hittat tillbaks...

Yogaläraren sade till mig förra lördagen: Du ska inte umgås med människor som du känner inte är bra för dig. (En sanning vi själva känner till men oftast inte lever efter)
Innan hade jag ställt en helt annan fråga rörande en helt annan kontext.
...ja. Out of the blue.
Så läste hon hela min situation.
Hon såg rakt igenom mig.
Så lördagen fick sin mening ändå.

Det är svårt att se nyktert och glasklart på saker och ting
när man vill så mycket, när man inte vill ge upp på människor,
på sig själv.
Man vill inte ge upp hoppet liksom.
And I'm not a quitter.

Men jag inser nu när jag läser mina gamla blogginlägg att nånstans tappade jag nåt.
Våren 07 var bra. Men sen i höstas har återupprepningarna flödat.
Den balanserade Malin snurrade in sig själv igen i ett sökande efter något som hon trodde var rätt.
Men det var inte glasklart.
Det var nog ensamhet jag ville ha.
Inte överbefolka mig.

Nu sitter jag återigen här.
Men den här gången är det några saker som skiljer sig.
Jag har erfarenheter med mig. Upplevelser...som inte går att skriva om.
Brytpunkten är närmre.
Vägskälet är här.
Igen.
Den här gången med vemod och inte spänning.
Den här gången väljer jag inte att lämna vägen, utan att följa den.

Att säga ja till något är att säga nej till något annat.
Ska jag ge mig själv ett nytt hopp.
Och oss båda ett nytt liv?

Men innan jag fattar beslut ska mina fötter stå stadigt.
Inte vingla som efter några glas bubbel för mycket.
Jag ska rena mig själv. Ta hand om mig. Ta hand om andra.
HItta tillbaka till balansen. HItta tillbaka till min inre glädjekälla.
Meditera.
Sedan kan jag kanske se klart på saker och ting.

Citat i repris

Have no destination,
and you will not get lost.
- Thyoar


HansZimmer / A Way of Life

Malin och Linn har powerballads-kväll.

Malin: Linn, varför är din fisk så jävla fet? Vad har hänt?
Linn: Äh, den är fet bara.
Malin: Den är ju på smällen ju, Ser du inte det? Snart kommer det ännu mer fiskyngel.
Linn: Äh, den har tjock benstomme bara. Håll klaffen.

(power ballads cd 1 avklarad)

Malin: Nu bloggar jag om din fisk, Linn.
Linn: Min fisk är inte fet. ...Lucifer is coming for you...

(power ballads cd 2 och 3 avlyssnade)

Linn: ...jag tycker min fisk är fin.

(Linn pratar med sina fiskar)
Linn: Nu jökar dom! Bort från henne! Låt henne va!

(mer power ballads, cd 5)


Malin: (skrattar) den är så jäla fet den där fisken.
Linn: Det blir inget julkort till dig, du vet det va?!


Fem timmars maraton senare är fisken lika fet (om inte fetare, eftersom Linn har matat djuren) och Malin och Linn har sjungit ikapp till 6 cd med power ballads, med nostalgiska stämningssinnesbilder av grundskolans klassdanser och Kaus personalfesten i minnet.

Sexigare låt - finns det?

The Righteous Brothers - Unchained melody

Ett yttrande som skiljer sig från den förhärskade talgenren riskerar att inte bli förstått.
Det kan falla platt.
Ett yttrandes mening ägs inte av talaren utan av den diskuriva praktik där yttrandet fälls.

I den rådande sociala världen/praktiken uttrycker man (väl?) kärlek när man tycker om någon.
Man uttrycker inte nonchalans, ignorans eller spydiga kommentarer.

Den som försöker bryta förhärskande talgenrer för att framhålla alternativa synsätt riskerar att få betala ett pris för det. Enligt Foucault riskerar individen med varje inkorrekt yttrande antingen diskursen eller sig själv.



Vi lever i skilda diskursiva praktiker.
...Det irrationella låg därmed aldrig enbart hos mig.

London Electricity - Out of This World (D Kay Remix)

"Om man är en konstnär måste man ta risken att folk tycker att man är ett arsel." (Uttalande av Pink Floyd)

Det gäller väl förvisso alla.
Jag är alltid med på ett hörn.

Sa jag att jag började mitt nya liv igår?
Jo. För så är det.
Jag har fuckat upp det.
Inbillat mig att det var hållbart.
Men så var det ju aldrig.
Så nu ska jag börja vara ärlig mot mig själv.
Och dagarna, och med det livet, känns redan mycket bättre.

Livet handlar alltid om risker.
Eller chanser som jag ser det.
Varför vara pessimist när man kan vara optimist?
Fick höra att jag är irrationell och icke målmedveten. Ett stort kaos. (!)
Jorå så att....
Eller så kan det möjligtvis vara så att jag är impulsiv, lever i nuet, älskar livet och vill älska varje sekund???
Ja.
Eller så kan det vara så att jag är en balanserad och harmonisk människa,
ni som känner mig vet ju.
Antingen är man negativ
eller så ser man saker från ett annat håll.
Men hey - kommer det ett världskrig infarandes i livet så är det klart man försvarar sig.

Favoriter i repris:
Seba - Last goodbye
Seba - Move on