Meditating Maitreya

Över 4 veckors koma verkar lida mot sitt slut. Finally!
Kul att få vara människa igen.
Mindre kul att jag inte vet orsaken till mitt "icke-tillstånd".

Anyway, jag måste, nu när jag är så positiv, få gnälla lite på "tant"-läkaren.
Tydligen hade hon ett stort ego, för när jag frågade hur validitieten var i dessa prover de tog
(där ett prov hade en normalskala på 139-860. Man kan ju fråga sig i vilken ände på den där "normalstegen" det eg är skönast att befinna sig) och vad som eg kan anses normalt när de inte har tagit prover på mig i friskt tillstånd, replikerar hon (surt dessutom) med "Du som jobbar där uppe vet väl hur man ser på det som är evidensbaserat och vad som går att bevisa".
Just det.
Det var ju därför jag frågade.
Kärring.
Att ifrågasätta en läkare är tydligen inte optimalt om man vill ha en trevlig tant i örat.

Att jag knaprat folsyra i över en vecka, druckit nässelte varje dag, behandlat fötterna med zonterapi lika länge tror jag är 1000 gånger bättre och sundare än hennes förslag: ät ssri-prepearat.
Kärring.
Just det.
Igen.
Börja äta antidepressiva när kroppen är trött och jag inte ens känner mig depreimerad, bara asocial?
Får läkare provision på ssri eller vad är det frågan om?
Är feldiagnosticering är bättre än inget alls?
Pyttsan heller.
Jag vägrar äta kemiska preparat som inte ens kan bota så mycket som min muskelvärk och trötthet.

I alla fall. Jag tog det säkre för det osäkra och betalade min ackupunktör för lite nålar.
Stagnation. Yes, I agree. Hon hade mer att säga om mitt tillstånd än vad Dr Ass hade.
Därför får hon mina pengar också.
Och jag får bli frisk.
Hurra. Alla blir glada.
Utom Dr Ass.

Nu kan ni få fråga mig hur jag mår igen.

...I still stand up