Meditating Maitreya

...var känslan när jag bröt ihop under lunchen där jag satt och pratade med min handledare i universitetsmatsalen.
Tårar, ärtsoppa, grädde och pannkakor.
Omgivna av studenter.
Och där sitter anställda och gråter en skvätt.
Surreal...yes indeed.

Ja, men man måste erbjuda folk (omgivningen) nåt att prata om också, eller hur?!

(Bekännelsen tid är inne för mig, det är mitt nuvanrade signum, hela månaden är präglad av bekännelser)

Nästa tårskvätt kom ca 4 timmar senare, när jag sitter och ska precis få influensavaccinet insprutat i armen.
Jag och gamlingarna liksom.
Men jag har inte tid att va mer trött och orkeslös än jag är.
Och måste alla fråga hur jag mår? Eller ställa andra komplicerade frågor?
Jag är inte vän med min tårkanal just nu, eller mitt immunförsvar.
och kan inte riktigt kontrollera dem.
De löper amok.
Så fråga mig bara hur jag mår när jag mår bra, är ni snälla.

Jag är inte rädd för sprutor, det är inte det, utan sköterskan frågade mig om jag verkligen skulle vaccinera mig nu om jag kanske är sjuk? Det ska ju för f-n hon svara på, eller?
Varför är det så att sköterskor nästan alltid frågar patienten "vad tycker du vi ska göra" eller "ska vi verkligen..." osv.
Det är ju deras jobb. Det är ju därför man är där liksom.
Driver dom med oss eller är dom bara inkompetenta? Dvs att vem som helst kan sköta deras jobb? Det låter ju onekligen så. Jag är inte arg, bara tycker att de ställer j-ligt dumma motfrågor ibland bara. Och det är inte bara mig det händer, annars kunde man ju lätt tro att det faktiskt Är mig det är fel på.

Blä. Nu ska jag transkribera vidare.
Kursen i gbg tar musten ur mig.
Jag vägrar läsa artiklarna (de=tråkiga och svåra...kanske tråkiga för att dom just är svåra?).
Då är det roligare att lyssna på (dumma) människor som pratar om mobbning.
Jag beter mig som ett barn.
Jepp, that's me.

Ja, mina bekännelser här rör mig inte i ryggen längre.
Inte efter att man gråtit en skvätt i skolmatsalen med supervisorn.
..suck...lägre går det väl inte att sjunka.

Här får ni en fin bild att titta på istället. Se till och njut nu.

Jag vet, jag ska ta och rycka upp mig.
Nu får det vara slut på den här 3-veckors sovandes, antisociala och deppiga perioden.
Det kunde ju faktiskt vara värre.
Det finns folk som svälter och inte får uppleva kärlek alls, och yadayada.
Men det är ju faktiskt sant.
Slutspytt med galla över löljiga män och annat depp.

Den andra hälften har borrelia.
Det smittar inte, annars hade det varit trevligt med en förklaring av mitt tillstånd.
Det kallas stress, säger somliga. Men jag är inte säker.
Borrelia finns det iaf medicin mot.
Nej, doktorn har tagit prover.
100 spänn på att det är fel på sköldkörteln.


Call me free today
Just a scratch on my ego
Just singing songs of sadness
I intend to stay away for good

Without your company
I have so many holes to fill
At least seven nights a week
Killing time
I still feel fine, I guess
My life was a mess
When i shared it with you
I was lonely

Now, I'm just alone

Jepp, det var mitt liv förut.
Nu ska det bli andra bullar.
Lyckliga bullar,
nybakta bullar,
harmoniska bullar med socker och kärlek.
Jag är trött på att vänta på att allt ska reda sig med tiden,
så nu är det bara att vänta hem den andra hälften från Indien och ta tag i livet.
Våra liv.
Jag sa ju att jag inte är en quitter.


Just a matter how I define
My state of mind
Today is a good day

Hade föreläsning idag...