Time to mind my life
3 nya jobb drog igång direkt (jobbar 130% + en massa förtroendeuppdrag...dags att sålla tro?)
Och imorgon har jag en mycket viktig anställningsintervju att naila!
Och ikväll satt föreläsningen nästan som smäck. Nästan.
Det ska bli skönt att lägga denna vecka bakom sig. Men samtidigt vill jag ju försöka vara medveten och leva i nuet. Det måste jag. Annars skulle stressen äta upp mig och jag skulle antingen hittas gråtandes i ett hörn eller med huvudet oavbrutet dunkandes i väggen. Så tack vare medveten närvaro kan jag ta min arbetsbelastning med ro och tycka att allt jag pysslar med för varje ögonblick är riktigt givande. Helgen kommer spenderas i Sigtuna med föreläsningar om "Det okända". Själv skall jag hålla ytterligare ett föredrag. Drags att ta itu med det materialet kanske. Hrm.
Det är dock rätt tillfredsställande att tänka tillbaka på vad skönt jag hade det i Rom.
Rom, amore mio.
Harmony naturally results in
a deep silence, joy, delight.
Conflict results in anxiety,
anguish, stress, tension.
The EGO is nothing but all
the tensions that you have
created around yourself.
Osho
Moby - Go (Night Time Mix)
In the ghetto
Rom.
Jag har kommit att älska Rom. Fullständigt.
Min bilkörning kommer nog inte bli bättre av denna resa dock. Eller ja, för mig blir nog bilkörningen bättre, om jag kör som italienarna. Inget är omöjligt här inte. Men andra i Sverige kanske inte uppskattar det iofs.
Min engelska har blivit mycket sämre av denna resa. Men min italienska har däremot gått från obefintlig till nybörjare.
Resan har bjudit på mycket träning. Och eftersom jag såg de flesta stora klassiska monument när jag var i Rom i juni så har resan istället fått en annan riktning. Och eftersom jag ärt känna Diego och de andra i Shorinjikempoklubben så har jag fått se och smakat på den italienska kulturen ur ett perpsektiv man inte får som turist. Födelsedagsfest, en tur till havet, bad i varma källor uppe i bergen (Viterbo), hemlagad pasta, middag på mysiga trattoria, besok i ghettot och den magnifika synagogan, vulkansjöarna Lago de Albano och Lago de Nemi belägna vid utkanten av Rom, himmelska utsiktsplatser och underbara nyfunna vänskaper.
Man blir faktiskt inte klokare av att resa. 
Frågor man hade innan man for är fortfarande obesvarade.
Men man får perspektiv på saker och ting.
En paus.
Avbrott från rutintänkandet.
Och det kan i sin tur göra att man kommer till insikt.
I vissa fall att man slutar bry sig.
Eller börjar bry sig.
Om vissa personer.
Om vissa saker.
OM vad som är viktigt i livet.
Men jag hänger inte upp mig på framtiden.
Utan nuet är viktigt för mig i livet.
Det har jag insett, nu mer än någonsin.
Konstigt nog saknar jag med bror och hans familj mer nu när jag är i Rom. Kanske för att allt här påminner om honom. Diego och hans familj, de kabbalistiska symbolerna i Roms ghetto, alla statyer och monument med krigare och svärd (min bror upp i dagen), samt recurrents och tidigare liv.
Jag tror att alla möten har sin mening.
Jag känner att min resa har givit mig mening.
Framtiden kan inte vara annat än spännande just nu. Jag ser med nyfikenhet fram emot mitt nya jobb. Även om det känns otroligt svårt att lämna Rom och allt kommit att älska här.
Dagens musik - Klassisk musik i takcaféet vid Piazza Venezia och Altare della Patria.Jag lever på cappucino och nutella.
Imorgon aker jag hem.Ser inte alls fram emot det.
Creativity is about learning to follow the whisperings of our being.
It is learning how to use our energy creatively. It is about learning
to express our love, joy, intelligence and passion in work and creativity.
Unknown
Kyrkor och glass
Rom Dag 5.
I centrala Rom finns 500 kyrkor. 500...
Vart jag är går är det kyrkor...och glassbarer. Kyrkor och några glassbarer till.
Överallt möter jag nunnor, präster och en och annan munk...
mitt i allt annat vardagsvimmel (och skoaffärer).
Jag känner mig ytlig när jag ser dem.
Jag känner mig svag.
...det gäller både nunnorna och skoaffärerna.
Men jag lever i den kontext jag gör.
Det går att ändra.
Ändra inriktning i livet,
Ändra syftet för dagen,
Rikta det jag känner vördnad för åt ett annat håll.
Men det är svårt.
Jag har fortfarande min bakgrund.
Jag är den jag formats till.
Att byta trygghetsbas är tufft.
Att byta referensramar kräver styrka.
Och det är väl därför jag känner mig svag.
För mig är nunnelivet och ett liv i askes ett ideal.
Men realtypen är krass:
Jag hänger mig åt skofrossa, champagnedrickande och att slåss med folk.
Det är svårt att vara det man vill ibland.
Eftersom man vill så mycket.
Bilder från Santa Maria Maggiore samt San Giovanni in Laterano och deras klostergård.
Dreaming
Allt är så nära i Rom, men samtidigt tar det ett tag att strosa runt. Det mesta har jag ju redan sett så nu blir det att bara njuta av atmosfären och beundra alla pittoreska hus på Roms små bakgator.
Var återigen i Villa Bourgesa, den underbara och gigantiska parken, och solade. Ikväll blir det, kalla det dejt, med Diego, eftersom han tar så bra hand om mig och visar mig runt staden. Nästa vecka blir det spa. Ska eventuellt ta en tur till kusten och bada och även besöka Pompeji. Fick tågbiljetter av ett par trevliga australiensare på det hostel jag bor på. Charmen med att resa som jag gör att jag träffar otroligt mycket folk. Ska ev byta hostel också. Till ett som heter Ivanhoe, romantiker som jag är.
Roma Shorijikempo Bransch är otroligt gästvänliga och dessutom extremt duktiga. Jag har lärt mig många nya moves och kombinationer av tekniker och fått nya insikter i hur olika tekniker kan appliceras och göras lättare. Jag kan helt klart tänka mig att flytta hit och träna.
Bo här.
Jobba här.
Men framför allt träna här.
De har ju dessutom matta i lokalen så allt är mycket lättare än hemma.
Falltekniker i kast framför allt.
Billigt blir det ju inte att bo som jag gör i Rom. Även om det bara kostar 200 spänn per natt så drar det iväg att äta ute 3 ggr om dagen, se det jag vill se och självklart shoppa mina skor. Dom är billiga här, men jag strävar efter kvantitet OCH kvalitet och som sagt. Love shoes...
Training day
Dag 3 i Rom. Träning ikväll igen. Tack och lov.
Gårdagen spenderades vid Forum Romanum. Mäktiga vyer och bilder från historiska ögonblick. Men så är det överallt i staden. Vart man än vänder sig så omges man av vackra byggnader och storslagen arkitektur. Eftermiddagen spenderades i parken Villa Borgesia. En oas mitt i stadens omgivande bilkaos. Lite skrivande och en cappucino som pricken över i. På kvällen blev jag bjuden på pizza av Diego, en kenshi från Shorinjikempoklubben i Rom. Efteråt Limon chello. Fan vad det smakar alltså. Gott men ändå inte. Jag har minnen från EM i Norica av citronlikör efter maten. Den sitter alltid lika fint när man drabbats av vätskebrist.
Hittade ett underbart stånd med fantastiska handgjorda skor. Hello Kitty på flertalet av dem, så min lycka var gjord. Ikväll kanske jag åker förbi igen och köper mig något. 
Jag vet inte om det har med min hårfärg att göra men jag räknar inte längre antalet italienare som försöker något. Ingen är oförskämd, det är snarare sjukt vad mycket de erbjuder av sig själva utan att få något tillbaka. De hoppas väl i sina drömmar kanske. Jag är ju inte här för att lära känna främmande italienare direkt (förutom SK-gänget då), men samtidigt är det alltid trevligt att sitta och prata med lokalbefolkningen. Det skadar inte att vara social. Och om de antyder något opassande så säger jag bara "I know karate" och stirrar dem surt i ögonen.
Det som suger mest just nu i min vardag är att jag inte installerat trådlöst nätverk och att Sverige är så långt bort. Men det är ju sånt som går att leva med. I några dagar till iaf. Sweet life.
Klicka pa bilderna for att se dem i storre format.
another name of jealousy. It has become another name of competition,
another name of domination. But that condition has to be erased; it
can be erased. That's the whole work of meditation: to erase all
conditions so that you are as vast as the whole.
Osho
Amazing it seems...
Nu har ju inte jag gått och blivit hundra år sedan jag var här, men ibland projicerar man ofta en föreställning om saker. Som inte alltid stämmer.
Det finns självklart stunder då det inte alltid känns så lockande att vara helt allena här och som jag ångrar mina impulshandlingar som denna resa eg är ett resultat av, men då hade jag ju inte fått sett Homer Simpson sjunga på italienska, sett manifestationen av White Day som de firade här igår (Hela Circus Massimo upplyft av färgsprakande lampor), eller fått möjligheten att göra Roms bakgator med Lisa. Vilken underbart härlig dag. Vi struntade i kaffet och tog ett glas skumpa. Såklart? Dessutom har jag varit och tränat Shorinjikempo i en av Roms klubbar. Svettigt minst sagt. Men jag längtar redan till nästa träningspass. Sedan fick jag en guidad tur i Rom under klar himmel och upplysta tempel.
Det är svårt att inte dras med i tempot här.
Trafiken är ett samlat kaos, och överallt är det
vespor och människor som vill en något
Det gör inget. Det är en utmaning.
Jag skall försöka att vara så mindful som jag kan.
Men när jag är så entusiastisk
som jag är blir det ett glatt lugn.
Det är inte vipassana det här direkt.
Men en resa inombords blir det ändå.
Jag har redan kommit närmre mig själv.
Insett att ensamhet har vi ju
oss själva.
Det hör livet till. Men få vågar närma sig den.
Fast om man byter ut ordet ensamhet
mot att vara själv, så blir det mer korrekt.
Jag kan vara själv,
fast jag är omgiven av människor på metron,
jag kan vara själv här
trots alla människor
som delar staden med mig inatt.
Men det är inte ensamt.
Med leenden möter man människor
på det mest naturliga sätt.
Granada - Amazing it seems
but the gratefulness that makes us happy.
Albert Clarke
Away...
Så...tiden går. Den tickar. Långsamt framåt. Samtidigt känns det som om den står stilla ibland.
Ett fruset ögonblick.
Precis i den där tanken.
I den där känslan.
Den där längtan.
Jag längtar inte bort.
Jag längtar inte hem.
Jag bara scannar av mitt inre.
Eller känner av...förenas med.
Och inser att det är sån jag är.
Längtandes. Drömmandes.
Men samtidigt tillfreds.
Jag njuter av nuet. Av allt som verkligheten har att erbjuda.
Speciellt när jag blir ett med musiken.
Melodin tar mig så lätt till en annan plats.
En inre plats där känslorna svallar. Ett inre som både är tillfreds och i uppror.
Ett inre av välbehag och lidelse. Av frid och ett kontrollerat startfältsläge.
Min resa är bokad. Det blir Rom.
Kommer bli ensamt.
Eftersom jag reser utan premisser. Utan vänner. Utan speciella krav.
Men det är vad jag behöver just nu.
Det är mycket i görningen. Men mest frågetecken.
När jag kommer hem, avtränad och äventyrsmättad,
står jag inför min hittills viktigaste anställningsintervju.
Något jag drömt om sedan många många år tillbaka.
Samtidigt säger något inom mig nej.
Visst är det märkligt...
Am I looking for a place to hide away?
Reality
Reality is always here and now.
Yesterday is gone and it cannot come back, tomorrow is not here yet
and it will never come because it it always now.
You want to be happy, be happy now.
You want to meditate, meditate now.
Do not postpone.
Tishan
