Meditating Maitreya

Jag har inte råd att ödsla mitt liv på svikare.
Insikten om mina egna tillkortakommanden väger inte upp mot känslan de skapar.
Det tar för mycket kraft (och tid) att hitta det insiktsfulla.

Någon gång vill man faktiskt bara undvika skiten.
Utan att vara vis och klok och tänka:
"Det där måste jag lära mig att hantera".



Det blir nog inget EM.



I walk away, guys.
Live with it.



I need something else.
And it wasent love.
It was freedom within.

I speak with silence.
/Maitreya

Jag går inte ihop med ansvarslösa personer.
De stjäl min energi.
Det gör mig till en "morsa" som måste städa upp efter "barnen",
eller vad man nu skall kalla dem.

Varför kan människor inte hålla det dom lovar?

Lite ordning och reda kan de väl ställa upp på? Eller nehej.

Jag måste ha fastnat någonstans i den anala fasen
med tanke på min reaktion på deras beteende.
Men "skit" samma - vart fastnade dom då? Någonstans uppenbarligen.
I en annan fas kanske. Där gränser testas.
Mina gränser.


Därför kallar jag dom barn.

Vem ska ta hand om mig då?
Och när, ffs?





Nu fick jag ett väldigt gulligt sms.
Det enkla fick mig att börja gråta.
En oväntad vän som bryr sig.

Någonstans har det uppenbarligen gått snett.
Jag behöver ro.