Idioter och rosdans
När jag läste mitt senaste inlägg håller jag med en viss herr om att jag måste vara schizofren.
Eller ha en multipel personlighetsstörning som det ju faktsikt heter.
Schizofreni är inte det som de flesta tror att det är.
Men exakt vad får ni slå upp själva.
Förvirrad verkar jag ju sannerligen vara iaf.
Om vad (?) jag är och vad jag tycker.
Och det speglar sig i mitt sätt att uttrycka mig. Självfallet.
Snart växer det grått hår som står ut åt alla håll också. Säkerligen.
Nej, men om nån undrar så ja - jag är en ironins och sarkasmens människa.
Denna humor är gravt underskattad.
Men ingen hit att föra konversationer med via sms eller msn. Helt klart.
Drygare kan man inte framställa sig själv som (speciellt om man dessutom utesluter smileys)
Det gäller ju självklart inte bara mig. Utan alla som drar åt den typen av kommunikation.
Eller "kommunikation".
(Kanske monolog med tanke på att den enda som eg känner till det rätta budskapet är den dryge översittaren till avsändare)
Men det får mig att tänka på en sak som min älskade vän sa:
Vore livet en rosdans kunde vi lika gärna fötts som amöbor.
(Vad betyder det att jag understyker mina resonemang med dubbla konstaterande? Är det för att förvissa mig själv om att min tvekande osäkerhet i vad jag faktiskt tänker och därmed skriver, ändå resulterar i ett någorlunda, för tillfället, säkert resonemang? Eller är det bara en uttrycksform/skrivform som jag börjat dras med?)
Jag ska börja arbeta med min "rarhet". Mot alla människor.
Inte exkludera de fåtal (okej en då) som uppvisar lika "schizofrena" drag som mig i sin kommunikation.
Mina inlägg börjar så sakteliga balla ur.
Dags för en retreat snart kanske.
Lite mindfulness chit chat.
Och återupprätta balansen.
Nogtjatat om onödiga ting. Lyssna istället på: Goldie - A Sense of Rage (Sensual VIP Mix)
Eller ha en multipel personlighetsstörning som det ju faktsikt heter.
Schizofreni är inte det som de flesta tror att det är.
Men exakt vad får ni slå upp själva.
Förvirrad verkar jag ju sannerligen vara iaf.
Om vad (?) jag är och vad jag tycker.
Och det speglar sig i mitt sätt att uttrycka mig. Självfallet.
Snart växer det grått hår som står ut åt alla håll också. Säkerligen.
Nej, men om nån undrar så ja - jag är en ironins och sarkasmens människa.
Denna humor är gravt underskattad.
Men ingen hit att föra konversationer med via sms eller msn. Helt klart.
Drygare kan man inte framställa sig själv som (speciellt om man dessutom utesluter smileys)
Det gäller ju självklart inte bara mig. Utan alla som drar åt den typen av kommunikation.
Eller "kommunikation".
(Kanske monolog med tanke på att den enda som eg känner till det rätta budskapet är den dryge översittaren till avsändare)
Läst på en tröja:
Don't argue with idiots.
He will only drag you down to his level
and beat you with experience.
Jag borde skaffa mig en sån.
Don't argue with idiots.
He will only drag you down to his level
and beat you with experience.
Jag borde skaffa mig en sån.
Men det får mig att tänka på en sak som min älskade vän sa:
Vore livet en rosdans kunde vi lika gärna fötts som amöbor.
(Vad betyder det att jag understyker mina resonemang med dubbla konstaterande? Är det för att förvissa mig själv om att min tvekande osäkerhet i vad jag faktiskt tänker och därmed skriver, ändå resulterar i ett någorlunda, för tillfället, säkert resonemang? Eller är det bara en uttrycksform/skrivform som jag börjat dras med?)
Jag ska börja arbeta med min "rarhet". Mot alla människor.
Inte exkludera de fåtal (okej en då) som uppvisar lika "schizofrena" drag som mig i sin kommunikation.
Mina inlägg börjar så sakteliga balla ur.
Dags för en retreat snart kanske.
Lite mindfulness chit chat.
Och återupprätta balansen.
Nogtjatat om onödiga ting. Lyssna istället på: Goldie - A Sense of Rage (Sensual VIP Mix)
Kommentarer
Trackback