Meditating Maitreya

De får en att åtrå saker.
De får en att längta.
De får en att lura sig själv.
De begränsar ens medvetande.
De skapar en falsk bild av verkligheten.
De skapar mentala fängelser,
med oupplåsbara handfängslar,
och fångvaktare som hela tiden påminner dig om din egen skapade tragedi.

Nåja. Nu överdriver jag det hela lite.
Men det är så här det skulle kunna vara.
Det är så här det kan vara.
Och är. För många.
Inklusive mig själv just ikväll tror jag.

Imorgon är en annan dag.
Ja, det är faktiskt en sanning som är beständig.
Även om jag är en person som inte tror att det finns EN sanning.
Om något. Eller allt.
Men att imorgon är en annan dag är jag övetygad om.
Och eftersom allt, inkluvise eller framför allt, verkligheten förändras hela tiden,
så kommer alltså min morgondag inte vara densamma som ikväll.
Förhoppningsvis bättre då.
Självklart.

Fast om jag önskar och hoppas riktigt mycket att det ska bli bättre,
och det inte blir det,
då är ju även det en inbillad illusion.
Ett begär och längtan. En längtan till något annat.
Vart jag än rör mig möter jag mina illusioner.
Vart jag än befinner mig tankemässigt,
så är det illusioner i vägen för en ren verklighet.


Så...vart ska jag ta vägen?


Vart kan jag finna ro?
Ro och frid från mig själv,
och mina idéer och förhoppningar.

Kanske inte konstigt att buddhismen
ofta missuppfattas som lidandets väg.
Jag låter ju rätt lidande 'in my speach'.
Men det är egentligen bara ett konstaterande.
Att så här krass var min verklighet. Just nu.

Jag är faktiskt egentligen ganska glad nu.
Eller?

Blev lite sugen på att fightas nu.

Lisa får känna av min uche uke zuki.

Den var iaf ingen illusion.

Dr. Ramirez Feat Dimitry Bobrov - PLEASURE ME (Leiam Sullivan Remix)