Att följa sin väg
Det är lätt att projicera ut ilska på andra,
när man få uppleva (utstå) en utprojicerad ilska själv.
Ledsen att jag varit bitsk. Men ödmjukhet är svårt när man blir trampad på.
Då är det en extra stor bedrift. Eftersträvansvärt.
Men jag hade inte kraft. Då. Men nu är det lättare.
Nu har jag hittat tillbaks...
Yogaläraren sade till mig förra lördagen: Du ska inte umgås med människor som du känner inte är bra för dig. (En sanning vi själva känner till men oftast inte lever efter)
Innan hade jag ställt en helt annan fråga rörande en helt annan kontext.
...ja. Out of the blue.
Så läste hon hela min situation.
Hon såg rakt igenom mig.
Så lördagen fick sin mening ändå.
Det är svårt att se nyktert och glasklart på saker och ting
när man vill så mycket, när man inte vill ge upp på människor,
på sig själv.
Man vill inte ge upp hoppet liksom.
And I'm not a quitter.
Men jag inser nu när jag läser mina gamla blogginlägg att nånstans tappade jag nåt.
Den balanserade Malin snurrade in sig själv igen i ett sökande efter något som hon trodde var rätt.
Men det var inte glasklart.
Det var nog ensamhet jag ville ha.
Inte överbefolka mig.
Nu sitter jag återigen här.
Men den här gången är det några saker som skiljer sig.
Jag har erfarenheter med mig. Upplevelser...som inte går att skriva om.
Brytpunkten är närmre.
Vägskälet är här.
Igen.
Den här gången med vemod och inte spänning.
Den här gången väljer jag inte att lämna vägen, utan att följa den.
Att säga ja till något är att säga nej till något annat.
Ska jag ge mig själv ett nytt hopp.
Och oss båda ett nytt liv?
Men innan jag fattar beslut ska mina fötter stå stadigt.
Inte vingla som efter några glas bubbel för mycket.
Jag ska rena mig själv. Ta hand om mig. Ta hand om andra.
HItta tillbaka till balansen. HItta tillbaka till min inre glädjekälla.
Meditera.
Sedan kan jag kanske se klart på saker och ting.
Citat i repris
Have no destination,
and you will not get lost.
- Thyoar
HansZimmer / A Way of Life
när man få uppleva (utstå) en utprojicerad ilska själv.
Ledsen att jag varit bitsk. Men ödmjukhet är svårt när man blir trampad på.
Då är det en extra stor bedrift. Eftersträvansvärt.
Men jag hade inte kraft. Då. Men nu är det lättare.
Nu har jag hittat tillbaks...
Yogaläraren sade till mig förra lördagen: Du ska inte umgås med människor som du känner inte är bra för dig. (En sanning vi själva känner till men oftast inte lever efter)
Innan hade jag ställt en helt annan fråga rörande en helt annan kontext.
...ja. Out of the blue.
Så läste hon hela min situation.
Hon såg rakt igenom mig.
Så lördagen fick sin mening ändå.
Det är svårt att se nyktert och glasklart på saker och ting
när man vill så mycket, när man inte vill ge upp på människor,
på sig själv.
Man vill inte ge upp hoppet liksom.
And I'm not a quitter.
Men jag inser nu när jag läser mina gamla blogginlägg att nånstans tappade jag nåt.
Mig själv.
Som vanligt.
Våren 07 var bra. Men sen i höstas har återupprepningarna flödat.Som vanligt.
Den balanserade Malin snurrade in sig själv igen i ett sökande efter något som hon trodde var rätt.
Men det var inte glasklart.
Det var nog ensamhet jag ville ha.
Inte överbefolka mig.
Nu sitter jag återigen här.
Men den här gången är det några saker som skiljer sig.
Jag har erfarenheter med mig. Upplevelser...som inte går att skriva om.
Brytpunkten är närmre.
Vägskälet är här.
Igen.
Den här gången med vemod och inte spänning.
Den här gången väljer jag inte att lämna vägen, utan att följa den.
Att säga ja till något är att säga nej till något annat.
Ska jag ge mig själv ett nytt hopp.
Och oss båda ett nytt liv?
Men innan jag fattar beslut ska mina fötter stå stadigt.
Inte vingla som efter några glas bubbel för mycket.
Jag ska rena mig själv. Ta hand om mig. Ta hand om andra.
HItta tillbaka till balansen. HItta tillbaka till min inre glädjekälla.
Meditera.
Sedan kan jag kanske se klart på saker och ting.
Citat i repris
Have no destination,
and you will not get lost.
- Thyoar
HansZimmer / A Way of Life
Det kanske bara är att bestämma sig, som ni säger?
Kommentarer
Postat av: EvaLena Heinered
Att ta beslut är svårt. Livsavgörande.
Jag valde efter magkänsla och har alltid försökt att leva nu.
Magkänslan sa att de kulturella skillnaderna var för stora.
Likheterna var nästan lika stora. Likheter ända in i själen som gjort att jag, tack vare regelbunden kontakt, fyllt på energi för att kunna vidare. Jag försöker att undvika personer, och situationer, som suger energi.
Trackback