Satanistbarn?
Om Mr Acceptans och Mrs Förståelse får barn, mot vad kommer det barnet/en göra uppror?
En mycket intressant tanke.
Och hur kommer de bli? Kommer de bli satanister? Diktatorer? Dansbandsfanatiker? Paragrafryttare (det skulle vara jobbigt)? Eller avlägga munk/nunnelöften och fly denna värld för att aldrig mer bli återsedda (bara för att testa acceptansen och förståelsen till fullo)?
"Orienten" har tagit sig in i mitt arbetsrum. Lagom till att allt är på plats är det dags att byta kontorsbyggnad. Förändringar är en del av livet.
Oavsett om man välkomnar dem eller ej.
Och Therese, det du sa i Indien för snart 7 år sen glömmer jag aldrig och jag bär det alltid med mig som en påminnelse av hur man kan se på (och ibland hantera) livet:
- Det är inte hur man har det, det är hur man tar det.
Du skrattade dessutom alltid när du sa det... Helskön.
Detta är också grunden i min kära mindfulnessmetod som jag förespråkar, framför allt i de olika stresshanterings- och terapeutiska program som baserats på metoden.
Det är inte händelsen i sig som orsakar problem som ex lidande, utan hur vi hanterar den. Att någon dör är naturligt. Men vi har förlagt värderingar och associationer till fenomenet som bidrar till att skapa känslor av sorg och förtvivlan, och fenomenet blir inte längre något naturligt, utan istället något "ont" förknippat med lidande. Dessutom tabu att tala om eftersom det rör upp så mycket smärta.
Inte hos mig.
För mig är inget tabu att tala om.
Kanske ett problem i sig, kan jag förstå. (En del tål visst inte att jag frågar eller säger saker...)
Vi är ju alla olika.
Jag fortsätter hävda att det är våra begär som kommer med lidanden till oss.
Så med det i åtanke kanske det blir de mest egoisktiska barn?
Trångsynta och fulla av begär?
Ingen föds ju ond. Ondska tror jag inte på,
Utan snarare att det är skadade, egoistiska människor.
Och ingen föds skadad eller egoistisk heller...
Lights will guide you home,
And ignite your bones,
And I will try to fix you
Coldplay - Fix you (favorit i repris)
...I promise I will fix you
Vad härligt att läsa, Malin! Det är ett mycket bra motto, även om det låter naivt så finns en otroligt vettig kärna i det. Jag försöker prata mycket om detta med mina elever. Jag kan känna att förståelse, förlåtelse, acceptans och att inte döma är något de bör reflektera över långt mer än veta vilket årtal Luther spikade upp sina teser. Att lida är för mig att inte vara nöjd. Hur kommer det sig att man nöjer sig med så olika mycket? En del med knappt något, andra aldrig. Och att man inte alltid är "i fas" med detta är nog också naturligt. Då gäller det att försöka förlåta sig själv för att man inte är fullkomlig.
Stor kram till världens bästa Malin!