Meditating Maitreya

Det här inlägget kommer jag ta bort imorn bitti.
När mina känslor har svalnat och jag kan se klart igen.
Jag måste bara skriva en sak -
och det är att jag kan inte komma över att du sårat mig så jävla mycket.
Jag kan nog inte hata..men det är nära nog.
Mitt hjärta är trasigt, sönderslitet, och stampat på.
Nu är hela jag ignorerad.
Och jag orkar inte hålla det inom mig längre.

Av alla människor som behandlat mig som skit kan jag förlåta dem alla,
jag kan förstå varför människor begår misstag,
alla gör vi ju det,
jag kan acceptera att världen ser ut som den gör,
det finns för mycket orättvisor för att orka vara stark jämt,
men DIG kan jag inte se bortom.
Jag kan aldrig förlåta dig.
Jag har sagt att jag gjort det,
du tror det säkert än,
men innsert inne  har jag nog inte det.
Jag ljög.
Jag hatar att du kom in i mitt liv.
Jag tror jag hade varit en bättre människa utan dig.

De enda gångerna jag går emot mina principer om hur man skall bete sig mot andra,
är när du korsar min tankebana. Då skiter jag i allt jag står för, allt jag tror på,
då rinner visdomen mig ur händerna och vettet är som bortblåst.
Det är som om jag aldrig gått i skola, aldrig vuxit upp,
för jag känner mig krossad ända in i själen.
Trots att du egentligen vill mig väl
så känns inte det i mig.

Du måste vara min största utmaning i år.
Att en dag vakna upp utan att tänka på dig och ditt jävla svek.
Eller var det jag?
Jo, det var jag som svek.
Men det var förutbestämt.
Bränt barn leker ofta med elden.

Men du svek när jag behövde dig som mest.
Det är det jag aldrig kommer förlåta dig för.


Min enda tröst just nu är att verkligheten förändras
så förhoppningsvis kommer morgondagen vara en bättre dag.