Meditating Maitreya

Genom VIpassana har jag kommit till insikt med saker som jag mest filosoferat om förr.
Nu har jag upplevt det.
Tidigare har mycket varit intellektuellt (skit)snack och inte haft någon verklig grund.
Annat än i fantasin.
Nu har det blivit en realitet.

Jag har i över två år längtat bort. Bort från något eller till något jag inte vetat vad.
Som om jag ville fly. Mest tror jag det var från mig själv.

Jag har längtat länge efter förändring men inte vetat hur jag skall förändra.
Jag har velat öka min förståelse men inte förstått vad det inneburit att förstå.
Jag har längtat efter något jag inte kunnat formulera i ord, bara ångest. Avsaknaden.
Nu vet jag att avsaknaden i sig, längtan och strävan är roten till det destruktiva.
Att leva i nuet har gett mig insikt i svåra och lätta frågor, gett mig svar på frågor jag inte kunnat formulera och en frid inom mig som jag inte trodde fanns.

Jag reste för jag behövde nå bortom botten.
Komma till grunden med mig själv och mina tankar.
För att komma till grunden behövde jag frid.
För att få frid behövde jag tid.
För att få tid behövde jag ta mig den.



If we force our breath to be too long or too short
we're not balanced, the mind won't be at peace.
Don't get concerned over how long or short,
weak or strong it is, just note it.
Know it's there.
Simply let it be.

Vipassana