Living two lives at once
Sometimes the warrior feels as if he were living two lives at once.
In one of them he is obliged to do all the things he does not want to do and to fight for ideas in which he does not believe. But there is another life, and he discovers it in his dreams, in his reading and in his encounters with people who share his ideas.
The warrior allows his two lives to draw near. 'There is a bridge that links what I do with what I would like to do,' he thinks. Slowly, his dreams take over his everyday life, and then he realises that he is ready for the thing he always wanted.
Then all that is nedded is a little daring, and his two lives become one.
Manual of the Warrior of Light - Paulo Coelho
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Så har ljuset kommit tillbaka till byn.
Den här vintern var Karlstad ingen solstad.
Inte konstigt att jag sov i tre veckor i sträck.
Det var ett outgrundligt svart hav av trötthet i mig som aldrig tog slut.
Men ett besök hos ackupunktören och en liten resa till Thailand gjorde bot. Nu är jag så där oförskämt pigg i ottan som bara gamlingar kan vara.
I januari 2003, för exakt 5 år sedan, satt jag precis som nu och läste vid köksbordet hemma och tänkte:
Nu är jag lycklig. Tänk att få uppleva det previlegiet i livet att känna en sådan total lycka.
Men jag minns också att jag tänkte "undrar hur länge den kommer hålla i sig...njut medan du kan!".
Den varade ju självklart inte så länge.
Det följde senare några helvetesår av en självrannsakan som inte var av denna värld.
Jag fick uppleva på ett mycket direkt sätt, att verkligheten ständigt förändras.
Malins ontologi, insedd och upplevd genom erfarenheter i Vipassana.
Sukh är dukh och dukh är sukh. Lycka och lidande är tillfälliga tillstånd som avlöser varandra.
Och för att uppleva lycka måste man ha erfarit lidande, och tvärtom.
(Sen kan man börja den mödosamma resan mot upplysning för att röra sig bortom dessa känslotillstånd)
Men jag minns att jag förra året, 2007, började jag återigen känna den där totala lyckokänslan infinna sig.
Jag pratar alltså inte om en för stunden tillfällig glädje eller spirande lycka på grund av en positiv yttre omständighet.
Jag talar om ett djupare inre tillstånd, som bara kan höras när allt annat runtomkring är tyst, när själen får utrymme tala sitt eget språk. Och när någon faktiskt lyssnar på vad själen viskar i det inre.
Mitt 2007 var en början på en ny epok,
den blev en startpunkt för "resten av mitt liv".
En ny period.
En vändpunkt kan infinna sig när ekorrhjulet snurrat på för fort och man till slut upptäcker att man utsmetad fastnat som en blöt fläck på väggen bredvid.
Men trots att 2007 gick i speedad fart lyckades jag behålla min mindfulness och göra medvetna val i nuet.
För val och vägskäl är andra sätt som vändpunkter kan visa sig genom.
Jag valde att leva som jag gjorde.
Inget drabbade mig.
Förutom korsbandsskadan.
Och det är väl det enda som egentligen fått mig att fundera. Var det meningen?
Var det det enda sättet för mig att hålla mig hemma, på plats, och gjort att jag kunnat fokusera på mitt nya jobb?
Eftersom jag har en så stark vilja, så hade jag nog kört på i samma anda med kampsporten, och antagligen slutat som en blöt fläck på väggen bredvid, när jag insett att resa, träna och sköta familjelivet hemma och satsa på mitt drömjobb inte är möjligt. Inte att lägga 100% på allt iaf. Bara om det fanns 4 kloner av mig (vilket jag önskat så många gånger).
Fast varje dag frågar jag mig faktiskt ändå - vem sätter gränsen då? Varför är det inte möjligt?
För vilken kraft sätter egentligen mest käppar i hjulen?
Är det inte den egna inneboende rösten?
Om jag var speedad 2007 så är januari 2008 dess motpol.
Det var längesedan jag var så här lugn.
Jag har till och med haft tid att läsa böcker igen.
Och det är som om jag ser klarare på allting nu. Nyktert.
Men en lugn nyfikenhet och spänning på framtiden.
Och som jag skrev för några inlägg sen.
Jag har bestämt mig.
Att resa mig. Starkare än innan.

2007:
...fann jag mod
...fann jag en ny sida av mig själv
...upptäckte jag en inre frihet
...var jag oftare borta än hemma
...tog livet en ny vändning
...fick jag mitt drömjobb!!
...tog jag och Lisa EM-brons i Shorinjikempo
...var jag utomlands 4 ggr
...var jag på Vipassana-retreat
...var jag på 6 träningsläger
...gick mitt korsband av
...var jag kär. Och galen
Bust most important:...I discovered my dreams
In one of them he is obliged to do all the things he does not want to do and to fight for ideas in which he does not believe. But there is another life, and he discovers it in his dreams, in his reading and in his encounters with people who share his ideas.
The warrior allows his two lives to draw near. 'There is a bridge that links what I do with what I would like to do,' he thinks. Slowly, his dreams take over his everyday life, and then he realises that he is ready for the thing he always wanted.
Then all that is nedded is a little daring, and his two lives become one.
Manual of the Warrior of Light - Paulo Coelho
-----------------------------------------------------------------------------------------------

Den här vintern var Karlstad ingen solstad.
Inte konstigt att jag sov i tre veckor i sträck.
Det var ett outgrundligt svart hav av trötthet i mig som aldrig tog slut.
Men ett besök hos ackupunktören och en liten resa till Thailand gjorde bot. Nu är jag så där oförskämt pigg i ottan som bara gamlingar kan vara.
I januari 2003, för exakt 5 år sedan, satt jag precis som nu och läste vid köksbordet hemma och tänkte:
Nu är jag lycklig. Tänk att få uppleva det previlegiet i livet att känna en sådan total lycka.
Men jag minns också att jag tänkte "undrar hur länge den kommer hålla i sig...njut medan du kan!".
Den varade ju självklart inte så länge.
Det följde senare några helvetesår av en självrannsakan som inte var av denna värld.
Jag fick uppleva på ett mycket direkt sätt, att verkligheten ständigt förändras.
Malins ontologi, insedd och upplevd genom erfarenheter i Vipassana.
Sukh är dukh och dukh är sukh. Lycka och lidande är tillfälliga tillstånd som avlöser varandra.
Och för att uppleva lycka måste man ha erfarit lidande, och tvärtom.
(Sen kan man börja den mödosamma resan mot upplysning för att röra sig bortom dessa känslotillstånd)
Men jag minns att jag förra året, 2007, började jag återigen känna den där totala lyckokänslan infinna sig.
Jag pratar alltså inte om en för stunden tillfällig glädje eller spirande lycka på grund av en positiv yttre omständighet.
Jag talar om ett djupare inre tillstånd, som bara kan höras när allt annat runtomkring är tyst, när själen får utrymme tala sitt eget språk. Och när någon faktiskt lyssnar på vad själen viskar i det inre.
Mitt 2007 var en början på en ny epok,
den blev en startpunkt för "resten av mitt liv".
En ny period.
En vändpunkt kan infinna sig när ekorrhjulet snurrat på för fort och man till slut upptäcker att man utsmetad fastnat som en blöt fläck på väggen bredvid.
Men trots att 2007 gick i speedad fart lyckades jag behålla min mindfulness och göra medvetna val i nuet.
För val och vägskäl är andra sätt som vändpunkter kan visa sig genom.
Jag valde att leva som jag gjorde.
Inget drabbade mig.
Förutom korsbandsskadan.
Och det är väl det enda som egentligen fått mig att fundera. Var det meningen?
Var det det enda sättet för mig att hålla mig hemma, på plats, och gjort att jag kunnat fokusera på mitt nya jobb?
Eftersom jag har en så stark vilja, så hade jag nog kört på i samma anda med kampsporten, och antagligen slutat som en blöt fläck på väggen bredvid, när jag insett att resa, träna och sköta familjelivet hemma och satsa på mitt drömjobb inte är möjligt. Inte att lägga 100% på allt iaf. Bara om det fanns 4 kloner av mig (vilket jag önskat så många gånger).
Fast varje dag frågar jag mig faktiskt ändå - vem sätter gränsen då? Varför är det inte möjligt?
För vilken kraft sätter egentligen mest käppar i hjulen?
Är det inte den egna inneboende rösten?
Om jag var speedad 2007 så är januari 2008 dess motpol.
Det var längesedan jag var så här lugn.
Jag har till och med haft tid att läsa böcker igen.
Och det är som om jag ser klarare på allting nu. Nyktert.
Men en lugn nyfikenhet och spänning på framtiden.
Och som jag skrev för några inlägg sen.
Jag har bestämt mig.
Att resa mig. Starkare än innan.

2007:
...fann jag mod
...fann jag en ny sida av mig själv
...upptäckte jag en inre frihet
...var jag oftare borta än hemma
...tog livet en ny vändning
...fick jag mitt drömjobb!!
...tog jag och Lisa EM-brons i Shorinjikempo
...var jag utomlands 4 ggr
...var jag på Vipassana-retreat
...var jag på 6 träningsläger
...gick mitt korsband av
...var jag kär. Och galen
Bust most important:...I discovered my dreams
D Code and Chan 1 - The Rebirth
Kommentarer
Trackback