Meditating Maitreya

Datasalarna i hus 12 får mig alltid att brista ut i hejdlösa skrattanfall.
Och de fullständigt stjäl all energi från mig...

Nu har jag iaf lärt mig SPSS (rätt enkelt ju). Bättre sent än aldrig.
Speciellt för en tidigare fenomenolog med förkärlek till kvalitativa data.

Även om jag har svårt för att hålla inne med vad jag tycker (inte för att jag håller det för sanning utan bara för att jag gillar att komma med inlägg) måste jag nu ändå börja bli varse om vad jag skriver. Skittrist.
Jag kan inte skriva att jag vill busringa chefen
eller köra kontorstolsrally i antagarkorridoren även om jag så skulle vilja.

Vi pratade iofs på senaste fakultetsseminariet att vi skulle börja blogga om vår forskning. Hitta nya kreativa vägar i vårt sätt att kommunicera och producera vetenskap.
Men...nej.
Det skulle bli för pretantiöst. För min del.
Här får det förbli humor, åsikter och kryptiska avslöjanden om personliga hemligheter.
Lunchrumssnacket däremot är värt att bloggas om. Det är fler än en gång mat och kaffe har sprutat ur både mun och näsa (som för övrigt ligger under samtalsämnet ansiktsöppningar) när vi ohämmat samtalar om precis vad som helst. Ofta sånt som det vanligtvis tar 10 glas vin för att våga yttra sig om (eller ens tänka).


Men idag får det bli något helt annat,
så varför inte Meditation Tip of the Day;

No more nonsense!
Lose yourself,
and the hell of your heart becomes a heaven.
Lose yourself,
and anything can be accomplished.

Hakim Sanai

Coldplay - The Scientist