Meditating Maitreya

Så vad kan det här nya året bjuda på?
Ljusa förhoppningar, glada miner, djupare vänskap och att jag ska ta tag i mig själv.
Inte slösa bort mitt liv framför datorn så mycket. Slösurfande och chattande. Blä.
Det suger musten och tiden ur mig.
Och skadar mina relationer.
Det här året blir det mestadels jobb framför datorn. *lovar*

Vad mycket tid vi måste haft förr, när inte internet fanns!


Inför det nya året är det ingen idé att göra upp planer,
för jag följder dem ju inte alltid ändå. 
Även om ett kontrollfreak som jag inte kan annat än planera.

Jag måste pussas mer bara. Det måste jag.
Fast det behöver jag inte planera in.
Men pussas ska jag göra.
Med alla mina nära och kära.

En resa är ju ett måste, eller?
Redan i vår tror jag. Det gör gott för själen.
Eller var det chärleken jag tänkte på.
En romantisk weekendtrip till nån gammal medelhavsstad.

Ju mer jag ser av världen, desto mer nyfiken blir jag!

Ett EM kanske det blir. I Italien.
Det beror på om jag orkar det där med att ta tag i mig själv
som jag lovade några rader ovanför.
Och om jag inte blir motarbetad av för mycket jobb
och en viss person som gör allt för att jag ska sluta träna.
Det är tufft.
Klarar jag att ta mig iväg,
dvs bestämmer jag mig för att satsa på det,
då ska jag ta ledigt hela sommaren och bara umgås.
För det kommer det bli lite av isf är jag rädd för.

Är det värt det?


Egentligen borde jag satsa på något som ger mer lön.
Typ ett välbetalt jobb.
Skriva mer artiklar och ge ut i ämnet.
Dvs mer än noll, vilket är siffran jag ligger på nu.
Som jag har tänkt göra i över ett års tid nu men inte hunnit.
Hunnit. Valt att prioritera kanske det ska stå.

Hur mycket är slump och hur mycket är ödet?


Undrar vad för typ av retreat jag kommer hamna på år 2007.
Undrar om det blir några deltagare till mina kurser i mindfulness.
Det skulle jag själv behöva faktiskt.
Både ge och få.
Vet ni att ge en kurs i meditation kan vara stressigt?!
Det blir lätt så om man skjuter upp arbetet in i det sista
och samtidigt är perfektionist.
Då är det som uppgjort att skapa kaos i huvudet.
Så jag borde ge kurserna,
så jag slutar skjuta upp meditationen.

Är det verkligen så det ska va?


Vart är drivkraften att gå upp kl 4 och meditera 11 timmar om dagen?
Jag hade den för ett par månader sedan.
Men någonstans på vägen blev jag ett vanedjur igen
som hellre sover än anstränger mig.
Hellre ligger och kramas i sängen, ser en film,
eller läser en bok om livsfilosofi,
än praktiserar riktig metta och dhamma.
Slappt, slarvigt, slött.
Mänskligt.

Oh, how I wish I was different!


Att skriva av sig offentligt så här - är det ett mänskligt behov,
ett nödvändigt ont,
ett patetiskt terapeutiskt försök att skapa mening i tillvaron
eller bara ett sätt att fördriva tiden?
Kanske är det en bekräftelsegrej, eller?
Vem lyssnar?
Vem begriper?
Vem fnyser?
Vem pladdrar?
Vem bryr sig?

Kanske Molgan - min låtsasterapeut
som i samma stund som jag skrivit av mig
löser mina problem och ger mig insikt i livet.
Visst är han bra?














Bildtext: Nyår. En dag förra året.
Laidback - Beautiful Day (Banzai Republic vs Trentmoller mix)