Meditating Maitreya

Vilken knepig helg.
Måste jag säga.

Det är så fruktansvärt tragiskt
att behöva använda självförsvar.
Igår kände jag mig kränkt. På nåt sätt.
Å Johans vägnar.

Jag har bestämt mig för att inte vara ignorant,
utan bryta sociala normer beträffande ingripande
i situationer där en människa riskerar att bli illa behandlad.
Jag anser inte att var och en bör sköta sitt.
Inte om det drabbar andra.
Andra människor bör komma i första hand oftare.
Man är nog så egoistisk som person ändå
och handlar utifrån sitt eget bästa. Jämt och ständigt.

Inom psykologin kallar man det pluralistisk ignorans - 
ingen ingriper alltså gör inte jag heller det.
Eller ansvarsdiffusion -
det är någon annans yttersta ansvar att göra något, inte mitt.
Och om alla agerar efter detta så får vi ett svenskt samhälle -
där ingen j*el ingriper (ex i bråk).
Ingen vågar. Ingen bryr sig. Ingen ser. Ingen hör. Ingen vill veta av.
Göm dig och gå hem då. Men börja odla på ditt samvete.
För nästa gång kan du vara du själv som blir oskyldigt påhoppat.


Jag ska göra mitt yttersta för att hädanefter ingripa om jag hamnar i en sådan situation
- även där jag inte känner vederbörande. Folk får tycka vad de vill om det. De får tro vad de vill om mig.
För jag vet hur det att bli ignorerad. Jag har upplevt dess konsekvenser.

Att det kan finnas så mycket omotiverat hat...
Vad kan vi göra åt det?



There are no mistakes, no coincidences.
All events are blessings given to us to learn from.

Elisabeth Kuebler-Ross


Jag tror på ödet.
Sa jag det?